Ny EBA-studie: Motstridiga mål när bistånd används som migrationspolitiskt redskap
I flera europeiska givarländer används bistånd i ökande grad för att stödja migrationspolitiska mål, som att minska irreguljär migration, stärka återvändande och bygga migrationssamarbeten med tredjeländer. En ny antologi framtagen av Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) i samarbete med Delegationen för migrationsstudier (Delmi) och det Europeiska migrationsnätverket (EMN) analyserar hur denna politik har utformats och fungerat i praktiken i Danmark, Nederländerna, Tyskland och Norge.
När bistånd används som migrationspolitiskt verktyg krävs mer än politisk ambition – det krävs kunskap om vad som fungerar och avvägningar mellan mål som ibland kan vara motstridiga. Det är därför vi har tagit initiativ till denna studie, säger Mats Hårsmar, Expertgruppen för biståndsanalys (EBA).
När bistånd ska användas för migrationspolitiska mål sker det oftast genom en anpassning av befintliga biståndsinsatser, inte genom helt nya program. Studien visar att samordning mellan bistånds- och migrationspolitik är avgörande, men ofta svår att genomföra i praktiken på grund av olika mål, styrlogiker och ansvarsfördelning. Samarbeten med tredjeländer bygger främst på incitament som partnerskap, tekniskt stöd och kapacitetsutveckling och inte i samma omfattning på strikt villkorat bistånd.
Antologin Linking Migration and Development: European Experiences and Policy Lessons for Sweden är redigerad av Henrik Malm Lindberg och Iris Luthman vid Delegationen för migrationsstudier (Delmi), med bidrag från forskare och experter inom migration och utvecklingspolitik i Europa.
Erfarenheterna från andra europeiska länder visar att migrationsrelaterat bistånd kan ge resultat i enskilda insatser, men att den samlade påverkan på migrationsmönster är begränsad och svår att fastställa, säger Henrik Malm Lindberh, Delegationen för migrationsstudier (Delmi).
Studien visar på en begränsad evidens för att biståndsinsatser med migrationsfokus leder till minskade migrationsflöden eller långsiktig utveckling. Däremot kan bistånd bidra till vissa styrningsmål, exempelvis genom att stärka institutionell kapacitet för migrationshantering, förbättra återintegreringen för återvändande migranter och stödja lagliga migrationsvägar. Studien pekar också på tydliga risker för målkonflikter med biståndets övergripande mål om fattigdomsbekämpning.
Genom EMN kan vi sätta den svenska debatten i ett bredare europeiskt sammanhang. Inom vårt uppdrag fortsätter vi på EMN Sverige i samarbete med andra att belysa aktuella och relevanta frågor för att sprida kunskap och jämförbar information som stödjer policyutvecklingen, säger Cecilia Kotsakidis från det europeiska migrationsnätverket (EMN) i Sverige.
För Sverige innebär slutsatserna ett behov av tydligare styrning, realistiska mål för biståndets roll i migrationspolitiken och stärkt samstämmighet mellan migrations‑ och utvecklingspolitik i den pågående biståndsreformen.
Läs antologin: https://eba.se/rapporter/linking-migration-and-development-european-experiences-and-policy-lessons-for-sweden/23557/
Antologin presenteras på ett seminarium i Stockholm 29 april. Läs mer och anmäl dig: Att koppla samman migration och bistånd – erfarenheter från Europa och implikationer för Sverige | EBA
