Ovanligt att dela grav med nära släkting under medeltiden

När arkeologer hittar vuxna och barn begravda tillsammans i medeltida gravar är tolkningen vanligtvis att de begravda är nära släkt. Men en ny studie från Stockholms universitet i Science Advances visar att det sällan stämmer.

Forskare vid Stockholms universitet har analyserat DNA från 142 personer från sen vikingatid och medeltid, inklusive mer än 60 barn och ungdomar, begravda i gemensamma gravar i Sigtuna, Västerhus i Jämtland och Fjälkinge i Skåne. Resultaten visar att det var förvånansvärt ovanligt att de som delade grav var nära släkt, även på kyrkogårdar där många människor faktiskt var släkt med varandra.

– Vi utgår ofta från att en vuxen och ett barn i samma grav är förälder och barn, eller åtminstone nära anhöriga. Men i de flesta fall vi undersökt stämde inte det, säger Maja Krzewińska, Centrum för paleogenetik, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, som ledde studien.

I stället pekar forskarnas resultat på att andra sociala och religiösa faktorer än nära släktskap ofta avgjorde vilka som begravdes tillsammans.

Analys av genetiskt material – verktyg för att pröva tolkningar

– Frågan om vilka som faktiskt begravdes tillsammans i den här typen av gravar har diskuterats länge inom arkeologin. Med dagens möjligheter att analysera genetiskt material har vi äntligen fått ett verktyg som gör det möjligt att pröva de här tolkningarna direkt, säger Anna Kjellström, forskare vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet.

Studien ger också en bild av synen på barn i det tidiga kristna Skandinavien. Med hjälp av DNA kunde forskarna bestämma det biologiska könet hos barn som var för unga för att kunna könsbestämmas utifrån skelettet.

Resultaten visar att pojkar och flickor ofta begravdes enligt samma principer som vuxna. I Västerhus, där män och kvinnor vanligtvis begravdes på olika sidor av kyrkogården, följde även pojkar och flickor samma mönster.

– Barnen verkar inte ha behandlats som en särskild kategori. I döden följde de samma sociala och religiösa principer som vuxna män och kvinnor, säger Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi, Centrum för paleogenetik, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, och ledare för projektet där studien genomfördes.

Från Jämtland till Santiago de Compostela och tillbaka

Studien identifierade också en ovanlig familj på den medeltida kyrkogården i Västerhus. En ung kvinna, känd bland forskarna som Lady 56, kunde genom DNA kopplas till flera släktingar begravda på samma kyrkogård: sina föräldrar, sin bror och sina två döttrar. Men hennes historia sträcker sig långt utanför Jämtland.

I hennes grav låg ett pilgrimsmusselskal, ett sällsynt fynd i en medeltida skandinavisk grav och den klassiska symbolen för pilgrimsfärden till Santiago de Compostela i nordvästra Spanien. Fyndet tyder på att hon genomförde en av medeltidens mest berömda pilgrimsresor och färdades tusentals kilometer genom Europa innan hon återvände hem. Lady 56 dog innan hon fyllt 30 år. Hennes föräldrar, bror och två döttrar begravdes också på olika delar av kyrkogården i Västerhus.

Studien visar hur arkeogenetik kan ge en ny bild av det medeltida samhället. DNA avslöjar inte bara biologiska släktskap, utan hjälper också forskarna att förstå hur människor levde, organiserade sina samhällen, utövade sin tro – och till sist begravdes.

Den vetenskapliga artikeln ”Equal in death: Ancient genomic analysis of children’s early Christian burials” är publicerad i tidskriften Science Advances, DOI: 10.1126/sciadv.aeb8588.

Kontakt

Maja Krzewińska, Centrum för paleogenetik, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet. E-post: maja.krzewinska@arklab.su.se, tel: 070-777 67 86

Anders Götherström, Centrum för paleogenetik, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet. E-post: anders.gotherstrom@arklab.su.se, tel: 073-992 78 64