Risk för ojämlik äldreomsorg när politikerna detaljstyr
Den omsorg som äldre får kan avgöras av var de bor. I vissa kommuner får tjänstemännen besluta om äldreomsorg utifrån individens behov – helt enligt socialtjänstlagen. I andra detaljstyr politikerna med risk att faktorer som ekonomi och politisk ideologi inverkar på besluten, visar en avhandling från Linköpings universitet.
– Vi vet väldigt lite om vem som fattar beslut om stöd till äldre och på vilka grunder besluten tas när de fattas av chefer och politiker. Det är lite som en svart låda, säger Sara Wittberg som skrivit sin doktorsavhandling om lokala politikers styrning av äldreomsorgen.
För att glänta på locket har hon studerat alla kommuners så kallade delegationsordningar. Där har de lokala politikerna bestämt på vilken nivå som olika typer av beslut ska tas: av politikerna själva eller längre ner i organisationen.
Äldreomsorgen regleras av socialtjänstlagen som i huvudsak säger att individens behov ska avgöra vilken omsorg den ska få. Men eftersom svenska kommuner har ett starkt självstyre har lokala politiker stort utrymme att på egen hand bestämma vad som gäller. För äldreomsorgen visar det sig skapa stora skillnader mellan kommuner.
I nästan alla kommuner regleras handläggarnas arbete genom utformningen av beslutanderätt och via riktlinjer. Hos vissa är riktlinjerna mjukt utformade och avsedda som stöd, hos andra är de tvingande. På en del håll detaljstyr politikerna allt ner till antalet duschar och städtillfällen. I var femte kommun är det inte handläggarna som fattar beslut om äldres behov av att flytta till särskilt boende.
– I vissa kommuner får socialarbetaren – som har kompetensen, träffar individen, bygger relation och förtroende – bara fatta beslut om 40 timmars hemtjänst, varefter en chef eller politiker tar över. I andra har de beslutanderätt upp till 300 timmar per månad, säger Sara Wittberg.
Ett problem är hur riktlinjerna är skrivna, enligt Sara Wittberg. De kan strida mot rättspraxis eller bryta mot socialtjänstlagens intentioner om att individens behov ska avgöra.
Skillnaderna mellan kommuner hänger ihop med ekonomi och politisk majoritet, visar Sara Wittbergs avhandling. Kommuner med mindre beslutanderätt för handläggarna har ofta lägre medelinkomst per invånare eller styrs av högerkoalitioner.
Både rättssäkerhet och likvärdighet kan påverkas av systemet, menar Sara Wittberg. Vilken äldreomsorg du får kan avgöras av var du bor. Det blir dessutom svårare för medborgaren att veta vem som ska hållas ansvarig och på vilka grunder beslut tas. Är det handläggaren eller politikerna? Är beslutet taget utifrån socialtjänstlagen, ekonomin eller något annat?
Samtidigt som det är politikernas uppgift att hushålla med pengarna och se till hela kommunens bästa, ska beslut enligt socialtjänstlagen utgå från den enskilda individens behov. Äldreomsorgen utgör en cirka femtedel av kommunernas budget och antalet äldre kommer att fördubblas till 2040. Här finns en inbyggd konflikt som riskerar att skärpas över tid.
Som lösning föreslår Sara Wittberg att staten sätter en tydlig lägsta nivå för vilken äldreomsorg som kommunerna måste erbjuda. Kommunerna behöver också hjälp med att hålla kunskap och riktlinjer uppdaterade. Det uppdraget kan ges till exempelvis Socialstyrelsen. Slutligen måste kommunerna bli bättre på att informera om hur beslut tas och hur äldre och andra kommunmedlemmar kan påverka hur äldreomsorgen ska se ut i deras kommun.
– Det mesta som påverkar människor i vardagen är på kommunal nivå. Det behöver man prata mer om, säger Sara Wittberg.
Kontakt: Sara Wittberg, 070-280 70 84, sara.wittberg@liu.se
Avhandlingen: The Politics of Welfare Distribution: Local political regulation of social workers’ legal decision-making authority to distribute elder care in a decentralised welfare state (2026), S Wittberg, Linköping Studies in Arts and Sciences, ISSN 0282-9800 ; 934, DOI: 0.3384/9789181184334
