20 maj 2026
Lunds universitet

Torvmarker kan förstärka klimatuppvärmningen

Enligt ny forskning riskerar nordliga torvmarker att spela en större roll i framtida klimatförändringar än vad man tidigare trott. Studien visar att stora områden med torvmarker kan börja släppa ut koldioxid redan vid mitten av 2000-talet.

Hittills har torvmarker främst betraktats som en naturmiljö som kan dämpa klimatproblemen tack vare att torven lagrar enorma mängder koldioxid från atmosfären. Visserligen släpper torvmarker samtidigt ut metangas, vilket inte är bra ur ett klimatperspektiv, men den sammantagna inlagringen av koldioxid är så omfattande att torvmarker betraktas som så kallade kolsänkor, det vill säga områden som totalt sett bidrar till att minska mängden växthusgaser i luften.

Men denna inlagring av koldioxid kan i framtiden ändras från att ha varit en tillgång i klimatarbetet till att bli ett direkt hot. Det framgår av en ny forskningsstudie.

– Detta innebär att klimatmålen kan bli svårare att nå, säger forskaren Nitin Chaudhary som är verksam vid Lunds universitet och har lett studien.

Den aktuella studien har gjort beräkningar för framtida kolinlagring i nordliga torvmarker, det vill säga torvmarker som finns ovanför 25:e breddgraden på norra halvklotet – en latitudcirkel som sträcker sig genom Nordafrika, Mellanöstern, Asien, Stilla havet, Mexiko och Karibien.

Resultaten visar att dessa torvmarker vid en låg global temperaturhöjning klarar av att fortsätta fungera som kolsänkor. Men vid en kraftigare ökning av den globala temperaturen – mellan 1,5 och 2,5 graders ökning jämfört med förindustriell nivå – kan torvmarkerna i stället börja släppa ut koldioxid. Och enligt datormodellerna kan det ske ganska snart, redan vid mitten av 2000-talet.

Ett sådant framtidsscenario medför alltså inte bara att vi människor går miste om torvmarkernas ekosystemtjänst vad gäller att lagra in koldioxid. Dessutom kommer denna havererade process att medföra direkta utsläpp av koldioxid, som då i sin tur kommer att förstärka den globala uppvärmningen.

Enligt studiens beräkningar kommer dessutom torvmarkernas naturliga utsläpp av metangas att kunna bli ytterligare ett problem. Metanutsläppen kan bli avsevärt större vid en kraftig ökning av den globala temperaturen. Skälet är att den höjda temperaturen då leder till att permafrosten i vissa områden med torvmarker kommer att tina, vilket skapar blöta och syrefattiga markmiljöer som i sin tur ökar produktionen av metangas.

– Under de förhållandena skulle metanutsläppen de kommande seklerna kunna bli flera gånger högre än idag, säger Nitin Chaudhary.

Chaudhary konstaterar att torvmarkernas framtida roll i klimatförändringarna är både komplex och politiskt relevant. Eftersom torvmarker ofta främst diskuteras som långsiktiga kolsänkor inkluderas de inte alltid fullt ut i dagens beräkningar av koldioxidbudgetar, menar han.

– Våra resultat är viktig kunskap för forskare och beslutsfattare som arbetar med sådana budgetar, säger Nitin Chaudhary.

Studien har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Journal of Geophysical Research (JGR): Peatlands have the potential to emerge as significant contributors to future climate warming.

För mer information, kontakta:

Nitin Chaudhary, forskare

Miljö- och geovetenskapliga institutionen, Lunds universitet

046 222 42 31

nitin.chaudhary@mgeo.lu.se

*

Lena Björk Blixt, presskommunikatör

Naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet

0709 79 79 70

lena.bjork_blixt@science.lu.se

Fakta om studien

Forskningsstudien använder ett processbaserat modelleringsramverk för att undersöka långsiktiga förändringar i kollagring och metanflöden i torvmarker på norra halvklotet, norr om 25:e breddgraden. Genom att koppla kolcykeldynamik och metanutsläpp till klimatuppvärmning ger arbetet en bedömning av hur nordliga torvmarker framöver kan gå från att lagra in koldioxid från atmosfären till att i stället riskera att bli en utsläppskälla som förvärrar framtida klimatuppvärmning. Beräkningarna i studien har gjorts med hjälp av bland annat en avancerad datormodell, LPJ-GUESS, som huvudsakligen har utvecklats vid Lunds universitet.