Viljan att spara el finns – men myndigheterna missar möjligheten
När elnätet är hårt belastat kan små förändringar i vardagen göra stor skillnad. En tvätt som skjuts upp till kvällen, en elbil som inte laddas under eftermiddagen eller en något sänkt inomhustemperatur under några timmar. Ny forskning visar att en tydlig majoritet av hushållen faktiskt är beredda att göra just detta, om de får en uppmaning.
– Omkring 70 procent av respondenterna svarade att de sannolikt eller helt säkert skulle agera på meddelandet genom att minska sin elanvändning, säger Andrius Kazukauskas, forskare i nationalekonomi vid Södertörns högskola och universitetet i Vilnius.
Resultaten bygger på en jämförande studie där villahushåll i Sverige, Litauen och Estland fick ta ställning till hur de skulle reagera på ett meddelande från den nationella systemansvariga för el, till exempel Svenska kraftnät, inför kritiska topplasttimmar.
Samma vilja, oavsett land
Resultaten visar att viljan att bidra är hög och nästan identisk i alla tre länder som ingick i studien. Det gäller trots skillnader i både energisystem och nationell debatt.
– Det spelade ingen större roll om respondenterna befann sig i Sverige, Litauen eller Estland. De reagerade på ungefär samma sätt, säger Andrius Kazukauskas.
Resultaten pekar på att det inte främst är nationella förhållanden som avgör hur hushåll reagerar på uppmaningar om att spara energi. I stället har forskarna tittat närmare på individuella värderingar.Två grupper med olika drivkrafterI analysen ser forskarna två tydliga grupper bland respondenterna, baserat på hur de svarade på ett omfattande batteri av värderingsfrågor.
– Vi ställde frågor om sådant som ansvarskänsla, självdisciplin och lydnad, men också om hur viktigt man tycker att jämlikhet, miljöskydd och social rättvisa är. Samtidigt frågade vi om personlig frihet, ambition, trygghet och hur man ser på ekonomisk stabilitet, säger Andrius Kazukauskas.
Utifrån svaren framträder två olika drivkrafter bakom viljan att spara energi. Den ena gruppen består av personer som i högre grad styrs av omtanke om andra och av värderingar som rör miljö och samhällsansvar. För dem handlar energisparande främst om att bidra till något gemensamt, även om det innebär att de själva behöver göra uppoffringar.
Den andra gruppen utgår mer från den egna situationen. De värdesätter självständighet, personlig frihet och trygghet, och väger sina beslut mot hur åtgärder påverkar den egna vardagen.
– De här personerna kan absolut vara beredda att minska sin energianvändning, men ofta av andra skäl, till exempel om det handlar om att sänka kostnader eller stärka försörjningstryggheten, säger Andrius Kazukauskas.
Studien visar att båda grupperna kan vara villiga att spara energi, men att de motiveras på olika sätt. Det innebär också att samma typ av uppmaning inte nödvändigtvis fungerar lika bra för alla, även om den övergripande viljan att bidra finns i båda grupperna.
Rekommendationer i en större kriskontext
Tidigare i vår gick Internationella energirådet, IEA, ut med rekommendationer om att hushåll bör minska sin energianvändning. Bakgrunden är den globala energikris som har fördjupats i spåren av kriget i Iran och den ökade osäkerheten kring energiförsörjningen.För många människor kan den här typen av uppmaningar kännas avlägsna. Krisen är global och komplex, och det kan vara svårt att se hur den egna vardagen hänger ihop med geopolitik och internationella energimarknader.
Just det var något Andrius Kazukauskas reagerade på.
– Som forskare frågar jag mig: vi har fått en rekommendation från en auktoritet som säger vad som är viktigt och hur vi bör agera, men vi har väldigt olika kulturella värderingar i olika delar av världen, säger han.
Globalt sett kan samma budskap få helt olika effekt. I mer kollektivistiskt präglade samhällen reagerar staten ofta snabbare och med tydligare styrning, medan mer individualistiska samhällen i större utsträckning förlitar sig på frivillighet.
Norden och Baltikum hamnar någonstans mitt emellan, med både individualistiska drag och en relativt hög tillit till myndigheter.
Budskapen hörs, men inte alltid
Trots det menar Andrius Kazukauskas att rekommendationerna inte alltid når fram, eller får tillräcklig tyngd. I vissa länder lyfts de knappt i medierna, och i Sverige saknas tydliga och samordnade uppmaningar om energisparande.
Här ser han ett tydligt glapp mellan forskningsresultaten och den faktiska politiken.
– Människor är väldigt prosociala och skulle agera på det som myndigheter rekommenderar, om de förstår att det är viktigt och om de förstår kostnaderna.
Samtidigt pekar han på att åtgärder som sänkt bensinskatt riskerar att skicka motsatta signaler och försvåra kommunikationen i en krissituation.
Stor potential framåt
Sammantaget visar forskningen att handlingsutrymmet är större än debatten ofta ger sken av. Viljan att bidra finns där, både hos dem som drivs av omtanke om andra och hos dem som främst ser till sin egen trygghet. Frågan är snarare hur rekommendationer kan utformas och kommuniceras så att de faktiskt når fram och tas till vara.
– I dag får vi blandade budskap. Jag tycker det är en missad möjlighet, säger han.
Kontakt och mer information
Andrius Kazukauskas, forskare i historia vid Södertörns högskola
Presskontakt: Sophia Nilsson, forskningskommunikatör, 0722-10 14 53
