Att mäta livskvalitet vid prostatacancerbehandling

Disputationen äger rum kl. 10.00 i onkologens föreläsningssal, by 7A.
Fakultetsopponent är professor Sten Nilsson, sektionen för Urologisk onkologi, Radiumhemmet, Karolinska sjukhuset i Stockholm.

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män i Sverige och medelåldern vid diagnosen är 74 år. Hos 60-70 % av patienterna är sjukdomen lokaliserad till prostata utan spridning till andra organ. Vid tidig prostatacancer utan spridning finns det inga säkra vetenskapliga resultat som talar för att dagens behandlingsmetoder – strålbehandling eller operation – ger bättre överlevnad än avvaktande behandling (exspektans). Det är viktigt att den behandling som erbjuds inte försämrar patientens livskvalitet mer än vad själva grundsjukdomen gör. Biverkningarna, och framför allt hur patienterna själva upplever dem, kan få en avgörande betydelse för valet av behandlingsform, vilket gör det viktigt att studera detta problem.

Stora förbättringar har skett under den senaste tioårsperioden när det gäller att minska biverkningar hos patienter med tidig lokaliserad prostatacancer som fått strålbehandling. Syftet med studien har varit att utveckla en patientenkät för att mäta patienternas upplevelse av sina symtom och bieffekterna av behandlingen. De behandlade patienternas besvär har jämförts med patienter som enbart kontrollerats och med män i samma ålder utan prostatacancer (kontroller).

Enkäten har skickats till patienter med prostatacancer som strålbehandlats samt till en åldersmatchad kontrollgrupp för att få information om urinvägs- och avföringsproblem samt sexualfunktionen. Patienterna har följts i upp till åtta år efter avslutad strålbehandling. Studien visar att de som fick strålbehandling i slutet av 1980-talet hade mer urin- och avföringsbesvär. En försämrad sexualfunktion i jämförelse med kontrollgruppen är mest uppenbart hos patienter som är under 70 år och som även fått hormonbehandling som tar bort det manliga könshormonet testosteron (kastration). Två tredjedelar av kontrollgruppen under 70 år är sexuellt aktiva, vilket är jämförbart med de patienter som enbart strålbehandlats.

Avhandlingen innehåller också en randomiserad jämförelse av livskvalitet och symtom hos patienter som fått strålbehandling eller enbart kontrollerats. Studien visar att det inte finns någon skillnad i livskvalitet mellan de båda patientgrupperna, inte heller i jämförelse mot kontrollgruppen. De patienter som fått strålbehandling uppvisar en högre grad av biverkningar, speciellt beträffande avföringen, men besvären upplevdes som lindriga.

Sammanfattningsvis visar avhandlingen att enkäten kan tydligt mäta skillnader i biverkningar och symtom hos patienter som erhållit strålbehandling eller de med exspektans. En sådan utvärdering av symtom och livskvalitet är viktig när den optimala behandlingsmetoden skall väljas.

Per Fransson, Institutionen för strålningsvetenskaper, onkologi, Umeå universitet. Tel: 090-785 89 60. E-post: Per.Fransson@onkologi.umu.se

Hans Fällman, informatör, medicinsk-odontologisk fakultet
E-post: hans.fallman@adm.umu.se
Tel: 090-786 64 65