LÄKEMEDELSTRANSPORT I LUKTNERVER – PÅ GOTT OCH ONT
Att medicinera sjukdomar i hjärnan är svårt, eftersom det finns en effektivbarriär mellan hjärnan och blodomloppet. Denna blod-hjärnbarriär skyddarhjärnan mot skadliga ämnen i blodet, men hindrar också många läkemedel somtransporteras i blodet att nå hjärnan. Ulrika Bergman från SLU har nuundersökt möjligheten att överföra kemiska ämnen via luktnerver som ärförbundna med näsans luktslemhinna. Två delarbeten i hennes avhandlingvisar att det på detta sätt går att tillföra ämnen till hjärnan som skullekunna motverka nervskador.
I näshålans övre, bakre del finns en slemhinna med luktnerver. Dessa nerver
står i direkt förbindelse med luften omkring oss, och är samtidigt
förbundna med hjärnans luktlober, via nervutskott. Detta innebär att vissa
ämnen i inandningsluften kan transporteras direkt in i hjärnan, utan att
hindras av blod-hjärnbarriären. Användning av nässpray skulle därmed kunna
vara ett sätt att tillföra substanser som det är svårt att överföra till
hjärnan med andra tillförselsätt. Ulrika Bergmans doktorsarbete är ett
exempel på forskning som på sikt kan leda till förändrade
behandlingsmetoder.
Studierna visar att vissa modell-läkemedel kan nå hjärnan. Den mängd
läkemedel som når fram är visserligen liten, men resultaten visar ändå att
det är möjligt att tillföra till exempel dopamin och pikolinsyra till
hjärnan via näsans luktslemhinna. Båda dessa ämnen skulle kunna vara
önskvärda att få in i hjärnan: Pikolinsyra tros kunna skydda nervceller mot
en viss form av nervskada och patienter som lider av Parkinsons sjukdom har
skador på vissa dopaminproducerande celler.
Medicinering via nässlemhinnan är dock inte problemfri, eftersom det finns
en risk för biverkningar. Luktslemhinnan kan normalt bryta ned läkemedel
och andra kemikalier så att kroppen kan bli av med dem. Vid denna
nedbrytning bildas ibland ämnen som kan skada luktslemhinnan. Ulrika
Bergmans forskning ger exempel på ett antal ämnen som kan ge sådana skador,
bland annat läkemedlet metimazol och bekämpningsmedlet diklobenil. De
skador som dessa kemikalier gav upphov till i luktslemhinnan visade sig
även påverka hjärnan.
När det uppstår en vävnadsskada är det viktigt att ta reda på de
långsiktiga konsekvenserna. Luktslemhinnan är en ovanlig vävnad eftersom
dess nervceller nybildas livet igenom, och den metimazol-inducerade skadan
i luktslemhinnan visade sig kunna repareras. De skador som uppkom efter
exponering för diklobenil läktes däremot inte. Denna typ av permanenta
förändringar i luktslemhinnan kan även påträffas hos människor. Det är
således möjligt att exponering för vissa kemikalier kan ge upphov till
skador i denna vävnad hos människor.
Fil mag Ulrika Bergman, vid institutionen för farmakologi och toxikologi,
SLU, försvarar torsdagen den 30 november kl. 9.15 sin doktorsavhandling
Transfer and toxicity of some drugs and chemicals in the olfactory mucosa
and bulb. Disputationen äger rum i Sal C2:305, BMC, Uppsala.
Fakultetsopponent är doktor Edward Lock, Zeneca Central Toxicology
Laboratory, Storbritannien.
Mer information: Ulrika Bergman, 018-471 41 88, e-post:
Ulrika.Bergman@farmtox.slu.se
