Långtidssjukskrivna och deras medaktörer

Intervjuer med långtidssjukskrivna, arbetsgivare, försäkringskasssehandläggare och läkare har genomförts och enkäter sänts till långtidssjukskrivna samtledamöter och föredragande tjänstemän vid socialförsäkringsnämnder.

Attityder hos de intervjuade långtidssjukskrivna var att de upplever sig maktlösa gentemot aktörerna. De ser sin situation som hopplös och tenderar att omedvetet överlåta till andra att både se och tillgodose deras behov. De långtidssjukskrivna har stor tilltro till läkare, men upplever att läkarna har för stor makt. De känner svagt stöd från arbetsgivaren och anser att försäkringskassans personal är alltför osynlig och passiv.

I enkäten till långtidssjukskrivna med en sjukskrivningstid på minst två månader visades att de bästa rehabiliteringsresultaten uppnåddes i gruppen med hög arbetsgivaraktivitet och ett gott rehabiliteringsklimat. Arbetsgivaraktiviteten tycks vara viktigare för att de sjukskrivna skall återgå till arbetet än rehabiliteringsklimatet. Arbetsgivarna anpassar oftare arbetet för män som blir sjuka än för kvinnor. Trots det är kvinnorna oftare överens med arbetsgivarna. Personer med längre utbildning återgår i arbetet efter sjukskrivning i högre utsträckning än de som har kortare utbildning.

Försäkringskassans handläggare känner sig kluvna inför motstridiga krav, dvs. att både kontrollera att riktiga ersättningar förmedlas och vara ombud för de försäkrade. Attityder som kom fram vid intervjuerna med handläggarna var att mötet med de försäkrade ofta upplevs som jobbigt. Handläggarna förmedlar ofta känslor av att inte räcka till och av ensamhet. De uppger sig sakna utvärderingsinstrument för att redovisa framgångar och tillkortakommanden, såväl kvantitativt som kvalitativt. Tjänstemännen upplever osäkerhet i sina relationer såväl till de sjukskrivande läkarna som till arbetsgivarna. Till stor del tycks denna hållning hänga ihop med upplevda statusskillnader och oklarhet i fråga om befogenheter. Det leder också till att yrkesrollen framstår som oklar.

I intervjuerna med läkarna framkom bl.a. att distriktsläkare betonar samverkan med andra rehabiliteringsaktörer mer än sjukhusläkare och också tydligare tar ställning för patienten. Distriktsläkarna verkar engagera sig mer i rehabiliteringsfrågor än andra läkare. Patienten uppges ha stort inflytande vid ställningstagandet till sjukskrivning. Arbetssituationen präglas av ökade krav, minskad egenkontroll och mindre tid för patienter. Arbetet med sjukskrivning och rehabilitering upplevs svårt på grund av bristande kunskaper om yrkeslivets fysiska och psykiska krav tillsammans med bristande kännedom om lagarna inom socialförsäkringen.

Arbetsgivarna uppvisar stor variation vad gäller attityder till rehabiliterings- och arbetsmiljöfrågor. Färre än hälften fungerar väl i rehabiliterings- och förebyggande arbete. De välfungerande arbetsgivarna ser försäkringskassehandläggarna som konsulter och arbetsmiljölagen som ett värdefullt hjälpmedel för att förbättra arbetsmiljön. De mindre välfungerande arbetsgivarna flyr sitt ansvar och brister i samverkan med andra aktörer.

I tre län undersöktes hur socialförsäkringsnämnder, förtroendevalda ledamöter och föredragande tjänstemän beslutade i förtidspensionsärenden. Det noterades inga signifikanta skillnader mellan länen. Ledamöternas förslag låg närmare de faktiska besluten än tjänstemännens.

Avhandlingen har titeln ”Långtidssjukskrivna och deras medaktörer – en studie om sjukskrivning och rehabilitering”.
Disputationen äger rum kl 13.00 på Tandläkarhögskolan, sal B, 9 tr .
Opponent är professor emeritus Hans Berglind, Socialt arbete, Socialhögskolan, Stockholms universitet.

Curt Edlund är är socionom och arbetar som försäkringsutvecklare vid försäkringskassan i Västerbottens län. Han kan nås på telefon 090-785 29 32 eller 090/10 52 77. E-postadress: curt.edlund@epiph.umu.se