Skådespelarens grundutbildning – en utbildning i mänskligt beteende
Under lång tid fanns det inom teaterns värld en stor klyfta mellan verklighet och konst. Det teatrala framförandet handlade om att gestalta världsdramatikens roller utifrån givna mönster. Skådespelarens möjlighet till en personlig tolkning av den skrivna rollen var mycket begränsad. Skådespelarens utbildning tog sitt avstamp i denna grundsyn och ville lära den blivande skådespelaren ett teatralt normspråk vad gällde gestaltning av olika roller i tragedier, komedier och farser. I mitten av 1900-talet växte sig kritiken stark mot denna syn på skådespelarutbildning. Nya tankar ville ge utrymme åt den enskilde skådespelarens personliga tolkning och ville ge skådespelaren möjlighet att presentera sig som människa och inte endast som roll på scenen. Dessa tankar presenteras av Anders Järleby i hans avhandling om svensk skådespelarutbildning som han lägger fram vid Teatervetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet.
Avhandlingen påvisar att den sceniska utbildning, som 1964 flyttades från statliga eller kommunala teatrar till statliga scenskolor, tog hand om dessa nya tankar och började bygga upp en metodik i undervisningen som skulle starta i studentens egen verklighet. Undervisningen ville bygga upp en medvetenhet hos den enskilde studenten om sina kroppsliga och vokala resurser, sinnesupplevelser, erfarenheter och känsloregister. Vid sidan av den personliga medvetenheten ville den nya utbildningen också träna upp ett kollektivt teatermedvetande med sikte på en teatersyn där ensembletäkandet fanns i fokus.
Den kreativa skådespelaren
Järleby vill påvisa att den nya grundsynen i svensk skådespelarutbildning resulterade i en accentförskjutning i arbetsmaterial och arbetsmetoder från att studera in givna roller till att undersöka den enskilde skådespelarens kreativitet. I ett inledande skede av skådespelarutbildningen kunde arbetsmaterialet nu bestå av improviserade situationer som hämtats från studenternas egen vardag innan de fick pröva på att använda sig själva i en fiktiv och dramatisk berättelse. Arbetsmetoderna blev till stor del improvisationer, lek samt undersökande av de handlingar som kunde vara tänkbara i olika sceniska situationer.
Doktorsavhandlingens titel: Från lärling till skådespelarstudent. Skådespelarens grundutbildning.
Disputationen äger rum lördag 2 februari kl. 12.00 i hörsal 3, hus B, Södra huset, Frescati.. Opponent är professor Pentti Paavolainen, Teaterhögskolan i Helsingfors.
Anders Järleby kan nås på tfn 0511-211 77, e-post jarleby@hotmail.com
Avhandlingen kan beställas via Teatervetenskapliga institutionen eller hos författaren.
