Sjuksköterskeyrket ett högt och ädelt kall
Åsa Andersson beskriver i sin avhandling hur ett ursprungligen kristet format kallideal präglat sjuksköterskyrkets utveckling.
Studien tar sin startpunkt hos 1800-talets diakonissor, vars uppfattning om arbetet som ett kall hade en entydigt kristen grund. Redan under diakonissornas samtid formulerades emellertid en sekulärt grundad kalltanke. För sjuksköterskan vid sekelskiftet 1900 kunde kalltanken helt enkelt betyda en läggning eller ett starkt intresse att ägna sig åt sjukvårdsarbete.
Andersson visar hur Svensk sjuksköterskeförening under 1910- och 1920-talen starkt framhöll tanken om arbetet som ett kall. Proklamerandet av kallet bar på olika komponenter. Det fungerade bland annat som ett sätt att ge status och vinna respekt åt den nya yrkesgruppen, men det hade även en viktig roll att fylla i den dåtida sjukvårdskulturen. Behovet av att ha en yrkesgrupp som utstrålade traditionella värderingar och kristet grundad barmhärtighetsetik tycks ha varit betydande i den för tiden alltmer moderniserade och professionaliserade sjukvårdssfären. Att sjuksköterskorna var kvinnor hade stor symbolisk betydelse i detta sammanhang.
I en framåtsyftande och avslutande diskussion ställs frågan om ifall en del av de ingredienser som fanns i sjuksköterskornas kalltanke vid 1900-talets början fortfarande lever kvar – till exempel som en svårighet att tankemässigt förena professionella intressen med omtanke om patienterna.
Åsa Andersson nås på:
Tel: 090-786 99 28
E-post: aasa.andersson@histstud.umu.se
Fredagen den 22 februari försvarar idéhistorikern Åsa Andersson, institutionen för historiska studier, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln: Ett högt och ädelt kall: Kalltankens betydelse för sjuksköterskeyrkets formering 1850-1933.
Disputationen äger rum kl 10.15 i Humanisthuset, hörsal E. Opponent är fil dr Inga Sanner, Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria, Stockholms universitet.
