Vasa vittrar – bota Vasa! – artikel i Nature
Regalskeppet Vasa sjönk 1628 i Stockholms hamn och bärgades 1961. Vid bärgningen verkade Vasas trä, mestadels ek, vara i gott skick. Efter en omfattande konserveringsprocedur är Vasa utställd i Nya Vasamuseet sedan 1990. Konservering av historiska skepp och marinarkeologiskt trä är förknippad med stora kulturella värden, men också komplicerade vetenskapliga problem beroende på tillstånd och historik av varje unikt föremål. Vasas konservering har till stora delar varit ett avancerat experiment där nya metoder utarbetats under tidspress.
För nästan två år sedan uppmärksammade Vasas chefskonservator, Ingrid Hall-Roth, snabbt tilltagande bildning av sulfatsalter samt mjukt missfärgat och mycket surt trä ner mot pH = 1, nu på ca 700 platser i Vasa. Ett krismöte sammankallades i februari 2001 med konservatorer, trätekniker och kemister från Danmark, Australien och Sverige. Magnus Sandström, professor i strukturkemi vid Stockholms universitet, och Ingmar Persson, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet, och Farideh Jalilehvand vid Stanforduniversitetets synkrotron (SSRL), USA, kunde med hjälp av ny analysteknik, utvecklad vid SSRL och applicerad på borrprover från Vasa, visa att oväntat stora mängder av grundämnet svavel (upp till flera massprocent) ansamlats i Vasas trä. Analyser av övriga grundämnen utförs också av Ulrik Gelius, professor i fysik vid Uppsala universitet, med ESCA instrument.
I Vasas fuktiga trä oxideras svavlet till svavelsyra. Oxidationen katalyseras (påskyndas) av järnföreningar från bortrostade och nyinsatta (ca 8500) järnbultar. Vid fullständig oxidation kan mer än fem ton svavelsyra bildas, vilket bryter ned träfibrerna. Nya analyser för samtida skeppsvrak, t.ex. Kronan (sjönk 1676 utanför Öland) och Batavia (1629, Australien) visar liknande problem med svavelansamlingar i vattendränkt trä.
Nya behandlings- och konserveringsmetoder måste utvecklas och tillämpas, i första hand på Vasa, för att kunna bevara marinarkeologiska föremål i museimiljö. För Vasa är problemet allvarligt och akut. Konservatorer, marinarkeologer, kemister, fysiker, mikrobiologer och trätekniker har tillsammans påbörjat detta arbete i ett projekt lett från Stockholms universitet. Knut och Alice Wallenbergs samt Carl Tryggers Stiftelser har gett igångsättningsstöd men mer resurser krävs.
Forskarnas preliminära resultat har redan väckt stort internationellt intresse och deras arbete uppmärksammas i det nummer av den internationella naturvetenskapliga tidskriften Nature som kommer ut 21 februari.
Vasamuseet öppnade onsdag 20 februari miniutställningen Bota Vasa, som invigdes av Magnus Sandström.
Närmare information lämnas av professor Magnus Sandström, tfn 08-16 12 52, e-post magnuss@struc.su.se
