Paradoxer i den svenska familjedaghemspolitiken
Familjedaghem (”dagmammor”) är en kontroversiell barnomsorgsform som inte riktigt passar in i gängse strukturer och föreställningar. Det visar Malene Karlssons i sin doktorsavhandling som hon i dagarna lägger fram vid Lärarhögskolan i Stockholm.
Avhandlingen bygger på flera delstudier: en kartläggning av 16 europeiska länders familjedaghemsverksamhet; en genomgång av svenska offentliga utredningar som berör familjedaghem; en loggboksstudie som beskriver 20 dagbarns vardag samt en intervjustudie med sex barn som varit i familjedaghem.
Den svenska familjedaghemspolitiken visar sig rymma ett motsatsförhållande mellan de statliga/kommunala intentionerna och den verklighet verksamheten bedrivs i. Avhandlingen tar upp den viktiga diskussionen om reglering av familjedaghem. Den tar också upp frågan om hur och var dagbarnvårdarna kan kommunicera sin kunskap, och möjligheten för föräldrar att påverka vilken typ av barnomsorg deras barn ska ha.
Malene Karlsson har studerat familjedaghemmen utifrån ett europeiskt och historiskt perspektiv,och utifrån dagbarnvårdarnas och barnens situation. Familjedaghem finns i de flesta industriländer och har varit en del av den svenska förskoleverksamheten i mer än 50 år.
Avhandlingen är av intresse för statliga och kommunala beslutsfattare, för alla som arbetar i familjedaghemsverksamheten och för småbarnsföräldrar.
Malene Karlsson är förskollärare och med många års erfarenhet av familjedaghem. Hon har anlitats som expert av statliga och kommunala myndigheter, bland andra Socialstyrelsen, Skolverket och Europeiska kommissionens nätverk för barnomsorg.
Disputationen äger rum fredag 19 april 2002 kl. 10.00 i sal D3, Lärarhögskolan i Stockholm, Rålambsvägen 24-30 och opponent är professor Birgitta Qvarsell, Stockholms universitet.
Malene Karlsson kan nås på 08-761 21 41.
