Avvecklingen av bäckflottningen i Ume- och Vindelälven

Flottningen är en företeelse som är starkt förknippat med den norrländska historien och det på många sätt. Främst handlade flottningen om transporter av virke, från skogsavverkningarna i inlandet och ner till skogsindustrin vid älvmynningarna efter norrlandskusten. Men flottningen var mer än så. Den omgärdades också av historier och mytbildning.

Flottningen kom att upphöra genom att den konkurrerades ut av lastbilar efter tiden för andra världskriget. Först avvecklades flottningen efter bäckar och åar, den s k bäckflottningen, och något senare den efter själva älvarna. Från mitten av 1960-talet upphörde den efter älv efter älv, och 1980 var det dags för den sista flottningen efter Umeälven. Fyra år tidigare hade den upphört efter dess största bivattendrag, Vindelälven. En nära 150-årig epok var över.

Erik Törnlund, institutionen för ekonomisk historia, Umeå universitet, har studerat bäckflottningens avveckling närmare. Undersökningsområdet är bivattendragen efter Ume- och Vindelälven. Bäckflottningen kan nämligen ses som början på slutet för den definitiva nedläggningen av flottningen. En central drivkraft till att överge bäckflottningen till förmån för lastbilstransporter var ökade arbetskraftskostnader. Under efterkrigstiden steg dessa kraftigt, vilket gjorde flottningen allt dyrare. En annan drivkraft var att det flottade virket blev allt klenare, virkesdimensionerna minskade nämligen successivt under hela flottningsepoken som följd av skogsexploateringen, vilket gjorde att en allt större andel virke sjönk. Även detta fördyrade bäckflottningen.

Förutom att flottningsavvecklingen kan studeras utifrån ett traditionellt transporthistoriskt perspektiv, där ett transportsätt avvecklas till förmån för ett annat, handlar det samtidigt om en förändring av den norrländska skogsbygden. En anledning till att arbetskostnaderna steg var att det under efterkrigstiden första årtionden blev svårare att lokalt rekrytera arbetare till bäckflottningen. Nya arbeten, exempelvis vid vattenkraftsutbyggnaden, där lönen var betydligt bättre, uppstod under samma tid, liksom att utflyttningen från dessa trakter tog sin början.

Bäckflottningens avveckling handlar också om miljöhistoria eftersom skogslandskapets förändring fick direkta konsekvenser på flottningen i och med det allt klenare virket. En annan miljöhistorisk aspekt, vilken gör sig gällande än i dag, är de ekologiska konsekvenserna av att bivattendragen rensades hårt och effektivt av bulldozers under 1950-talet. Detta påverkade livsbetingelserna för bl a öringsfisken. Sett till dagens mått var det frågan om stora ingrepp på olika naturvärden. Detta gjordes för att effektivisera och höja produktiviteten i bäckflottningen eftersom arbetskostnaderna steg. Nu, några årtionden senare, är dessa vattendrag föremål för restaureringsarbeten för att förbättra de ekologiska förutsättningarna.

Fredagen den 17 januari försvarar Erik Törnlund, institutionen för ekonomisk historia, Umeå universitet sin avhandling: ”Flottningen dör aldrig” – Bäckflottningen avveckling efter Ume- och Vindelälven 1944-70.
Disputationen äger rum kl. 10.15 i Samhällsvetarhuset, hörsal S213.
Fakultetsopponent är professor Maths Isacsson, ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet.

Kontaktinformation
Erik Törnlund är född och uppvuxen i Vindeln, Vindelns kommun, Västerbotten.
Han nås på:
Tel: 090 – 786 71 51.
E-post: erik.tornlund@ekhist.umu.se.