Bakterier varnar för kväveläckage
Kalkning av skogsmark är ett sätt att motverka försurning. Men risken finns att man samtidigt ökar läckaget av kväve till vatten och luft. Ekologen Jenny Bäckman vid Linköpings universitet har tagit hjälp av jordbakterier för att studera förloppet.
Resultaten, som redovisas i hennes doktorsavhandling, tyder på att måttligt kvävebelastade skogar tål kalkning, medan metoden är olämplig exempelvis vid svenska västkusten.
I marken förekommer kvävet bland annat i form av ammonium, som bakterierna omvandlar till nitrat. Detta ämne är i stora mängder en miljöbov som orsakar övergödning i sjöar och hav. Det kan också omvandlas till lustgas, som är en växthusgas.
Jenny Bäckman har använt DNA-analys för att identifiera bakterier ur jordprover från två lokaler i Småland och två i Halland. DNA:t ”skakas” ur provet med hjälp av små glaskulor, följt av centrifugering. Med metoder som PCR-kopiering och sekvensering kan sedan de olika bakteriepopulationerna skiljas ut genetiskt.
I de kalkade försöksytorna var populationerna betydligt fler än i de opåverkade kontrollytorna. Det innebär att mer nitrat kan frigöras och risken för kväveläckage blir större.
Allra mest påtaglig blir effekten om skogen huggs ned efter kalkning. Då finns inga träd som kan suga upp den ökande mängden lättrörligt kväve.
Kontaktinformation
Jenny Bäckman nås på 013-281296, 013-312606 eller e-post jenny@ifm.liu.se.
