Föräldrar utan inflytande i sociala utredningar
I sociala utredningar om barn har föräldrarna en mycket svag ställning. Utredaren har ensam kontrollen över utredningsprocessen och föräldrarnas möjligheter att få gehör för sina åsikter är små. Det säger rättssociologen Eva Friis som i en doktorsavhandling från Lunds universitet har studerat hur föräldrar bemöts i utrednings- och behandlingsprocessen.
Enligt lag har föräldrarna rätt till medbestämmande och stöd från socialtjänsten i utredningsprocesser om barn. Men under sitt arbete upptäckte Eva Friis att verkligheten var en helt annan.
– Det pågick en kamp mellan utredaren och föräldrarna om vilka möjliga lösningar som fanns, och ofta undertrycktes föräldrarnas förslag, säger Eva Friis. Vissa föräldrar hamnade utanför processen helt därför att de inte ansågs kunna tillgodogöra sig de stöd- och behandlingsinsatser som socialtjänsten erbjöd. De passade helt enkelt inte in i mallen, och klassificerades därför som icke behandlingsbara.
Eva Friis anser att det behövs en rättslig förstärkning av föräldrarnas ställning. Hon föreslår också att man inrättar en stödperson.
– Stödpersonen bör finnas tillgänglig för föräldrarna under hela utredningsprocessen. Hon eller han ska lyfta fram föräldrarnas synpunkter och ge förslag på lösningar till utredaren och socialsekreteraren, säger hon. Stödpersonen ska också ta tillvara barnens och föräldrarnas gemensamma intressen eftersom de ju trots allt har stort behov av varandra.
Eva Friis understryker vikten av att stödpersonen ska vara någon som är kunnig i socialt arbete.
Kontaktinformation
Eva Friis disputerade med sin avhandling Sociala utredningar om barn, torsdagen den 5 juni 2003. För mer information kontakta henne på telefon 046-222 32 76, 040- 19 24 30. eller e-post eva.friis@soc.lu.se
