Uteslutning och ”mobbning” i ett nytt perspektiv
Skolan utgör en central arena för socialt samspel och för barns etablerande, upprätthållande och utveckling av relationer. Delar av detta samspel kan innebära att barn utesluts ur gemenskaper, kränks eller mobbas av andra barn. En ny doktorsavhandling i pedagogik tar upp och visar på den komplexitet som sociala sammanhang, där barn både innesluter och utesluter varandra från gemenskaper och relationer, omfattar. I förhållande till de resultaten blir den vedertagna definitionen av mobbning som ett avgränsat, specifikt problem problematisk.
I den studie som presenteras i Marie Blidings avhandling har hela skoltillvaron betraktats som en arena för barns arbete med relationer. Situationer där barn utesluts eller utsätts för kränkande handlingar beskrivs i ett perspektiv där en komplex kamratkultur, snarare än avgränsade situationer och individers olika egenskaper och bakgrund, utgör handlingarnas sammanhang.
Med hjälp av deltagande observationer under lektioner och raster och gruppsamtal med barnen följdes en klass i skolår fyra under ett skolår. Resultaten visar att inneslutande och uteslutande handlingar var centrala inslag i barnens ständigt pågående relationsarbete, ett arbete som också handlade om att ordna den sociala tillvaron i skolan. Ur barnens perspektiv var inneslutning och uteslutning både vardagliga och nödvändiga inslag i relationsarbetet. För att skapa gemenskap med någon/några blev det ibland nödvändigt att utesluta andra. Uteslutning kunde ibland ses som en ”naturlig” konsekvens av ett inneslutande arbete. Snarare än som isolerade handlingar, riktade mot enskilda barn för att markera eller åstadkomma utanförskap, ingick inneslutande och uteslutande handlingar nästan alltid som delar i pågående relationsprojekt, vars mål var att etablera relationer och skapa samhörighet. På så sätt kan inneslutning och uteslutning beskrivas som olika uttryck för och konsekvenser av ett och samma projekt, som två sidor av samma mynt.
Men resultaten visar även att uteslutning också förekom i en annan form, som en i kamratkulturen etablerad och mer permanent uteslutning av vissa barn. Dessa barn blev kontinuerligt och aktivt uteslutna från andras relationer, samhörigheter och gemenskaper under hela skolåret. Gemensamma handlingar för att utesluta de här barnen och tillskriva dem avvikande och negativa egenskaper fungerade dels för att avvisa och markera avstånd till dem, dels för att förstärka samhörigheter och gemenskaper mellan andra. Den form av uteslutning som de här barnen var utsatta för innebar att de inte fritt kunde initiera och bedriva egna relationsprojekt. De blev dock delaktiga i de andra barnens projekt genom att användas som resurser i deras relationsarbete.
I förhållande till den komplexitet som de händelser där barnen i den här studien utesluter varandra omfattar, framstår den gängse definitionen av mobbning och de handlingsprogram som vuxit fram för att förhindra och åtgärda problemet som begränsade och förenklade. Om situationer där barn utesluts eller utsätts för kränkande handlingar inte definieras som ”mobbning” är risken uppenbar för att problem som bör uppmärksammas förklaras bort eller ignoreras. En annan risk är att de handlingsprogram och åtgärder som skolan bemöter problemen med inte svarar upp mot dess komplicerade sammanhang.
Studien visar hur barnen använde sig av sin skoltillvaro, så som den organiserats för dem av vuxna, som resurser i sitt arbete med att ordna sin sociala tillvaro och skapa egna kamratkulturer. Vuxnas deltagande är ett väsentligt inslag i det arbetet och det spelar roll hur detta sker. Kunskaper om barns arbete med att skapa kamratkulturer och insikter i hur relationsarbete och relationsprojekt ingår i detta blir en viktig förutsättning för att kunna ingripa i barns vardagstillvaro och för att medverka i deras uppväxt, deras kamratkulturer och sociala liv. Genom den här studiens ansats och perspektiv har en nära beskrivning givits av hur en specifik praktik, där barn både innesluter varandra i och utesluter varandra från gemenskaper och relationer, ser ut och kan förstås. Avhandlingen bidrar därmed till ökade kunskaper om hur barn genom sitt relationsarbete hanterar sin sociala tillvaro i skolan, och utifrån det, om hur det går till när barn utesluts från samhörighet och gemenskap med andra barn.
Författare: Marie Bliding, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet
Avhandlingens titel: Inneslutandets och uteslutandets praktik. En studie av barns relationsarbete i skolan.
Handledare: Professor Solveig Hägglund, Institutionen för utbildningsvetenskap, Karlstad universitet & Docent Dennis Beach, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet
Disputation: Fredagen 10 september 2004, klockan 09.15 i Stora Hörsalen
Opponent: Professor Gunilla Halldén, Tema barn, Linköpings universitet
Kontakt:marie.bliding@ped.gu.se, 031-773 2454, 035-516 29, 0739 882784
Kontaktinformation
Anki Gustafsson
Tel: 031-773 22 95
anki.gustafsson@ped.gu.se
Göteborgs Universitet
Fakultetskansliet för utbildningsvetenskap
Forskarutbildningarna
Box 300
405 30 GÖTEBORG
