Svenskt identitetsskapande med förhinder
Nationalistiska tankegångar lät sina ekon ljuda även i Kanadas svenskbygder. Men att hålla svenskheten vid liv skulle visa sig vara betydligt svårare i Kanada än i det gamla Svensk-Amerika. Det framgår i en avhandling av historikern Carina Rönnqvist.
Vad får en invandrargrupp att snabbt smälta in i det nya samhället och vilka faktorer gör att den i generationer behåller en stark etnisk identitet? I Kanadas svenskbygder framträder under början av 1900-talet en immigrantgrupp som har mycket gemensamt med dagens invandrare i Sverige. I sin doktorsavhandling studerar Carina Rönnqvist svenskarnas identitetsskapande i Kanada under 1900-talets första hälft.
Den svenska identiteten var lika stark som självklar hos den första generationens invandrare. De umgicks helst med andra svenskar, talade svenska när de fick tillfälle, firade svenska högtider och föredrog svensk-kanadensiska föreningar och församlingar. Samtidigt motverkade stora olikheter inom gruppen en svensk sammanhållning på längre sikt.
Direktinvandrade svenskar, svenskamerikaner, finlandssvenskar och gammalsvenskbybor från Ukraina räknades alla som etniska svenskar, men de kulturella skillnaderna inom gruppen var förstås uppenbara.
Även om svenskarna ofta sökte sig till samhällen där det fanns landsmän sedan tidigare, spreds de över landet på ett helt annat sätt än vad som skedde under den svenska invandringen till USA. En faktor som ytterligare försvagade gruppen var den höga andelen svenska män i förhållande till antalet kvinnor. Eftersom de ensamstående svenska invandrarkvinnorna av försörjningsskäl ofta valde en partner utanför den egna etniska gruppen, återstod för männen att gifta sig med kvinnor av andra nationaliteter, återvända till Sverige eller helt enkelt förbli ungkarlar. På detta sätt decimerades den andra generationens svensk-kanadensare.
Splittringen inom den svenska immigrantgruppen hindrade inte de enskilda individerna från att fortsätta att identifiera sig som svenskar. Identitetsskapandet skedde i dialog med hemlandet Sverige, Svensk-Amerika, värdlandet Kanada och i synnerhet med dess skandinaviska immigranter. Såväl individer, organisationer och församlingar som nationell retorik i de svensk-kanadensiska tidningarna förhöll sig aktivt till dessa referenspunkter. Trots att norrmännen var de invandrare som kulturellt och historiskt stod svenskarna närmast i det nya landet var det just dessa som fick utgöra den ständiga motpolen i svenskarnas försök att definiera den svensk-kanadensiska identiteten.
Fredagen den 10 september försvarar Carina Rönnqvist, institutionen för historiska studier, sin doktorsavhandling med titeln Svea folk i Babels land. Svensk identitet i Kanada under 1900-talets första hälft. Disputationen äger rum klockan 10.15 i Humanisthusets hörsal E.
För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna
Carina Rönnqvist, institutionen för historiska studier
Tel: 090 – 786 76 10 eller e-post: carina.ronnqvist@histstud.umu.se
Kontaktinformation
För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna
Carina Rönnqvist, institutionen för historiska studier
Tel: 090 – 786 76 10 eller e-post: carina.ronnqvist@histstud.umu.se
