Utan åtgärder utrotas sandödlan i Mellansverige
Avverkning av täta tallbestånd och nya ytor med öppen sand är åtgärder som krävs för att inte sandödlan – och sannolikt fler arter med den – ska dö ut inom några decennier. Det visar Sven-Åke Berglind i sin avhandling som han försvarar vid Uppsala universitet den 13 maj.
I Mellansverige lever ett litet antal nordliga populationer av sandödla (Lacerta agilis), som anses vara kvarlevor (relikter) från den postglaciala värmetiden cirka 7000-500 f.Kr. De flesta av dessa reliktpopulationer är begränsade till stora, sandiga områden som domineras av tallskog. Man tror att deras överlevnad här varit möjlig på grund av regelbundet återkommande skogsbränder och människans brukande av skogen för betesmark, träkolframställning och avverkningar.
– Detta skapade lämpligt öppna miljöer med en mosaik av väl solbelyst sand och ett rikt fältskikt av ljung, säger Sven-Åke Berglind.
Men med effektivare släckning av skogsbränder och ökad skogsplantering, har dessa öppna miljöer minskat drastiskt i areal under 1900-talet och som en följd av detta har sandödlan minskat i antal och nu är starkt hotad i Mellansverige.
Sven-Åke Berglind har studerat en population av sandödla på det stora sandområdet Brattforsheden i Värmland, för att finna lösningar på hur man på sikt ska kunna bevara arten här och i övriga Mellansverige. Populationen består av ett litet antal lokala populationer med högst 30 könsmogna individer som är isolerade från varandra med cirka 2,5-10 km och de har troligen saknat kontakt sedan början av 1900-talet. Sven-Åke Berglind har med ett datorprogram gjort en så kallad sårbarhetsanalys, och simulerat olika scenarion för populationens utveckling i framtiden med eller utan skötselåtgärder. Resultaten visar att sandödlan löper stor risk att dö ut i det studerade området inom några decennier om inte deras livsmiljö förbättras och sköts i framtiden. Sannolikt måste man i framtiden bränna delar av dessa tallskogar med jämna mellanrum för att på sikt skapa tillräckligt stora arealer av lämplig miljö för de hotade arterna, menar Sven-Åke Berglind.
– Genom att avverka täta tallbestånd inom flera hektar stora områden, och skrapa fram nya ytor med öppen sand där ödlorna kan lägga sina ägg, gynnar man också flera andra hotade arter. Det finns växter, fåglar och inte minst skalbaggar, myror, vildbin och andra insekter som har liknande krav på öppna sandmiljöer som sandödlan.
Kontaktinformation
Sven-Åke Berglind kan kontaktas på 018-471 64 10, eller sven-ake.berglind@ebc.uu.se
