Vad betyder ”form” hos Simmel?
Människan är ett socialt och ett historiskt djur som nödvändigtvis lever sitt liv i eller genom olika former, och världen är för henne en värld av former. Så kan man uttrycka den idé som ligger till grund för den tyske filosofen och sociologen Georg Simmels tänkande. Simmel (1858-1918) var en av de mest berömda filosoferna i sekelskiftets Europa. Hans föreläsningar var vida omtalade och lockade stora skaror åhörare från många länder i Europa och i USA. Men vad menade Simmel egentligen med ”former”?
David Stockelbergs ledande frågeställning i avhandlingen är: hur används och vilka betydelser har ordet ”form” i Georg Simmels texter? Med fokus på hans formbegrepp har Stockelberg analyserat tre av Simmels skrifter och de idéer som utvecklas i dessa. Simmels idéer och begrepp sätts också in i ett historiskt sammanhang och jämförs med dem som uttryckts av andra tänkare, inte minst filosofen Immanuel Kant.
Simmel instämmer med Kant att det kan finnas så kallade transcendentala former som vi med nödvändighet använder oss av när vi frambringar kunskap. Men Simmel menar att varje kunskapsprocess också inbegriper en mängd andra former som utvecklats genom att vi reflekterat över och orienterat oss i verkligheten. Alla människor använder dock inte samma former, utan olika kunskapsområden har sina former med egna kriterier på vad kunskap är och hur den uppnås. Således kan kunskapsformer enligt Simmel vara både historiska och samhälleliga företeelser, något som växt fram genom och även reglerar vårt gemensamma liv.
I sin bok Soziologie utvecklar Simmel denna idé om att former traderas mellan generationerna. Han menar att människans former kan vara ”överindividuella”, vilket betyder att de inte skapats eller kontrolleras av någon enskild individ utan att de kan ha en objektiv och självständig karaktär i förhållande till de människor som måste anpassa sig efter dem och som samtidigt bidrar till att reproducera dem. I sin livsfilosofiska skrift, Lebensanschauung, formulerar Simmel en teori om hur det pågår en kamp mellan liv och form. Livet, menar han, har skapat formerna därför att livet behöver dem för att komma till uttryck. Men formerna tenderar att bli självständiga och fjärma sig från livet, vilket å sin sida ständigt måste försöka bryta sig ur de former det skapat men som nu blivit dess fängelse. Simmel menar att historien kan förstås som en historia om kampen mellan formerna och livet.
Stockelberg hävdar att idén om överindividualitet är ett viktigt element i Simmels tänkande. Han visar också i sin avhandling att ”form” är en central term i Simmels skrifter, men att den bär på en mängd olika betydelser och kan beteckna många olika slags former.
Men Simmel var inte endast filosof. Han har skrivit böcker och uppsatser inom en rad vitt skilda ämnen som t. ex. mode och storstadsliv, penningekonomi och religion, om estetik och kunskapsteori, om tiden och förståelsen, om Rodin, Goethe, Kant och Schopenhauer. Idag är han inte minst hågkommen för sina sociologiska skrifter.
Avhandlingens titel: Simmels former.
Disputationen äger rum lördagen den 4 juni 2005 kl. 10
Opponent: Fil.dr Jonas Hansson
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av David Stockelberg, tel. 031-773 4359 (arb.),
070-309 1142 (mobil), e-post david.stockelberg@idehist.gu.se
Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
