På dörren sitter en lapp där det står att mottagningen ligger en trappa ner
Regnet står som spön i backen. Tröjan sitter åt. Vinden ligger på. De svenska positionsverben stå, sitta och ligga används som synes inte bara för att ange en människas kroppsställning – något de flesta svensktalande vanligen inte tänker på. Pauli Kortteinen beskriver i sin avhandling det komplexa bruket av de tre svenska positionsverben och kartlägger de olika användningarnas franska motsvarigheter.
Avhandlingsförfattaren har studerat dessa positionsverb i fyrtio olika texter: tio svenska originalromaner med deras franska översättningar och tio franska originalromaner med deras svenska översättningar. Materialet omfattar sammanlagt 6 149 meningar som innehåller verben stå, sitta och ligga. Kortteinen har klassificerat dessa i fem användningstyper.
För det första används de svenska positionsverben prototypiskt, dvs. i sin grundbetydelse, för att ange en människas kroppsställning – Kalle ligger i sängen, Lisa sitter på en stol bredvid och de övriga står upp. För det andra förekommer de i lokativa uttryck för att ange att ett föremål är placerat någonstans – Vasen står i fönstret, Lappen sitter på dörren, Boken ligger på bordet. För det tredje används positionsverben i kombination med ett adjektiv eller ett particip i s.k. predikativa konstruktioner – Bilen står parkerad på gatan, Lisa sitter böjd över sin dagbok, Kalle ligger begravd i Flen. För det fjärde förekommer verben stå, sitta och ligga ofta i en för svenskan (och några få andra språk) specifik konstruktion som kallas pseudokoordination vars primära funktion är att ange pågående handling – Kalle stod och väntade på bussen, De satt och åt, Lisa låg och läste. Slutligen används de svenska positionsverben i mer eller mindre fasta ordkombinationer av mycket skiftande karaktär, t.ex. Mycket står på spel, Tröjan sitter åt, Jag vill inte ligga dig till last.
För varje användningstyp har Kortteinen kartlagt de svenska positionsverbens franska motsvarigheter och delat in dem i fyra huvudkategorier. Explicita uttryck för kroppsställning i franskan – i första hand uttryck som innehåller debout upprätt, assis sutten och couché lagd – används i princip endast om människor. En betydligt mer frekvent kategori av franska motsvarigheter i materialet i dess helhet utgörs av generella verb som till exempel être vara, se trouver befinna sig. Den tredje typen utgörs av en rad olika lexikala varianter, till exempel se lever resa sig (upp), sasseoir sätta sig (ner) och se coucher lägga sig (ner). Dessa verb anger handlingen som föregår tillståndet att stå upp, sitta ner eller ligga ner. Den fjärde kategorin kallar Pauli Kortteinen för nollekvivalenter. Dessa står för kontexter där någon formellt uttryckt fransk motsvarighet till de svenska positionsverben inte kan identifieras. Nollekvivalensen är systematisk och kan beläggas för varje studerad användningstyp.
Det är allmänt känt att översättningar på olika sätt är påverkade av originalspråket. Eftersom materialet som ligger till grund för denna undersökning består av originaltexter och översättningar på både svenska och franska, har intressanta observationer som rör skillnader mellan originaltexter och översättningar kunnat göras. Det visar sig att de svenska positionsverben systematiskt förekommer mer sällan i svenska översättningar från franska än i svenska originaltexter. I avhandlingen diskuterar Pauli Kortteinen ett antal tänkbara orsaker till denna snedfördelning.
Avhandlingens titel: Les verbes de position suédois stå, sitta, ligga et leurs équivalents français. Études contrastive.
Opponent: Professor Michael Herslund, Köpenhamn
Disputationen äger rum lördagen den 17 december 2005 kl. 10.00, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Pauli Kortteinen, tel. 031-773 18 09 (arb.),
031-711 38 61 (hem)
pauli.kortteinen@rom.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se
