När började det kristna gravskicket i Västergötland?
Att bli begravd på järnåldersvis är inte längre möjligt. Om man idag tog en avliden släkting till en vacker skogsbacke för att där under värdiga former bränna kroppen och sedan bygga en stensättning över bålplatsen skulle man troligen bli gripen av polis. Detta är ett brott mot Begravningslagens bestämmelser och kan ge böter eller fängelse i högst sex månader. Att gravsättning endast får ske på specifika platser och med ett mer eller mindre officiellt godkänt förfarande är alltså viktigt. Men när blev det kristna bruket det enda accepterade? Och varför blev det så? Claes Theliander försöker besvara dessa frågor i sin avhandling i arkeologi.
Hur kristnandet vid vikingatidens slut och medeltidens början gick till i Sydskandinavien är något som de flesta arkeologer någon gång haft åsikter om. Trots det är de olika perspektiven få och material från stora geografiska områden har ofta saknats i diskussionen. Man har tidigare ansett sig kunna formulera övergripande, panskandinaviska modeller för hur detta religionsskifte gått till. Men numera har man istället blivit mer och mer medveten om att de förkristna religiösa strukturerna varierade stort till form och innehåll i olika delar av det vikingatida Skandinavien.
Claes Theliander behandlar i sin avhandling material från ett område vars religiösa strukturer tidigare inte studerats i någon större omfattning, nämligen det vikingatida och tidigmedeltida Västergötland. Han har studerat samtliga undersökta gravar i landskapet som dateras till perioden 700-1200. Avhandlingsförfattaren studerar religionsskiftet som en förändring av en samhällelig struktur. Vi människor lever, verkar och handlar inom olika samhälleliga strukturer som begränsar våra möjligheter att förändra våra liv. Samtidigt är strukturerna inom vissa givna ramar även tillåtande och möjliggörande.
Theliander identifierar två olika gravskick som avlöser varandra i tid. Den äldre traditionen definierar han som ett icke-kristet, fornskandinaviskt traditionellt bruk med en vid järnålderns slut ofta månghundraårig platskontinuitet bakom sig. Den yngre traditionens gravskick definieras framförallt rumsligt men även materiellt. Ett etablerat kristet begravningsskick innebär först och främst att inga andra religiösa uttryck tolereras. Detta betyder framför allt att äldre traditionellt bruk vad gäller gravarnas yttre konstruktion och inre gravskick inte längre accepteras på platsen.
Theliander kommer fram till att den äldre traditionen i stort sett helt upphör att tillämpas vid 900-talet mitt. Det tydligaste beviset på detta är att de förkristna gravfälten i Västergötland upphör att användas vid denna tid. Detta kan tyda på att man i Västergötland genomgår en strukturell religiös ”kris” på 900-talet. I Västergötland föregicks denna av en allmän sekularisering av de religiösa strukturerna på 800- och början av 900-talen. Avhandlingsförfattaren menar att landskapets tidiga kristnande var en reaktion på detta och skall snarare ses som en folklig rörelse underifrån än ett projekt för samhällets maktelit så som det senare, under 1000 och 1100-talen kom att bli.
Avhandlingens titel: Västergötlands kristnande. Religionsskifte och gravskickets förändring 700-1200.
Opponent: Docent Jörn Staecker, Lund
Disputationen äger rum lördagen den 21 januari 2006 kl. 13.00
Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Claes Theliander, tel. 031-773 4615 (arb.),
e-post: Claes@Theliander.se
Hemsida: http://www.theliander.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
