Kålväxternas klumprotsjuka gäckar forskarna
Svampsjukdomen klumprotsjuka är ett gissel vid odling av kålväxter på många håll i världen. Vilsporerna i jorden är tåliga och gror bara när det finns värdväxter i närheten, vilket gör att smittan kan finnas kvar i åkrarna under åtskilliga år. Vid SLU har Hanna Friberg letat efter ämnen som kan “lura” sporerna att gro utan närvaro av värdväxter. I laboratorieförsök lyckades hon få en ökad groning bland sporer i vatten genom att tillsätta rotutsöndringar från engelskt rajgräs. Metoden var dessvärre inte tillräckligt effektiv för att ge utslag i fältförsök.
Svampen Plasmodiophora brassicae orsakar klumprotsjuka på både vilda och odlade korsblommiga växter och är ett stort problem vid odling av kålväxter som raps, ryps, vitkål och kålrot. Svampens tåliga vilsporer kan överleva mycket länge i marken, något som förklarats dels med vilsporernas tjocka väggar, dels med förmågan att bara gro när en värdväxt finns i närheten. De frisimmande zoosporer som frigörs då vilsporer gror är däremot känsliga och kortlivade, och måste snabbt finna en rot att infektera. Hanna Fribergs doktorsavhandling handlar om möjligheten att stimulera vilsporer att gro även i frånvaro av värdväxter, och på så sätt sanera jord från smittan.
Förutom värdväxterna anses vissa så kallade sanerande grödor ha groningsstimulerande inverkan på P. brassicae. Hanna Friberg har undersökt hur rotutsöndringar från sådana växter påverkar sporernas groning i såväl laboratoriemiljö som i växthus och fält. När hon jämförde vilsporernas groning i vattenlösningar på labb visade det sig att engelskt rajgräs fungerade bättre än de övriga testade icke-värdväxterna (höstråg, purjolök och rödklöver). Den stimulerande effekten var till och med större än den för värdväxten salladskål. Vid odling i jord, i växthus- och fältförsök, minskade däremot ingen av växtarterna smittotrycket mer än de andra.
Även ämnen som utsöndras från multnande växtmaterial och en ökad biologisk aktivitet har föreslagits minska vilsporernas överlevnad. Men i försök med tillförsel av växtmaterial med eller utan daggmasken Aporrectodea caliginosa (lermasken) märktes ingen mätbar minskning av P. brassicae.
Ett vanligt och enkelt sätt att undersöka smittotrycket i jord är att så frön av en känslig växt och sedan se hur många av plantorna som angrips, och hur starka symtomen är. Hanna Friberg har också undersökt hur väl sådana tester speglar den faktiska vilsporförekomsten i jorden. Det visade sig att det finns ett tydligt samband mellan infektionen av testplantor och sporkoncentrationen i jorden, men att metoden ger ett ganska grovt mått på smittotrycket. Därför kan det inte uteslutas att en eller flera av de olika behandlingarna som testades i de andra försöken i avhandlingen påverkade sporernas överlevnad i viss omfattning, men att effekterna inte tydliggörs med denna metod. För att detektera mindre skillnader krävs en mer noggrann mätmetod för P. brassicae i jord.
Hanna Fribergs slutsats blir ändå att ingen av de undersökta behandlingarna på kort sikt kan förväntas lindra problem med klumprotsjuka i jordar med höga sporkoncentrationer. För att komma framåt i förståelsen av vilsporernas överlevnad behövs både förbättrade metoder för kvantifiering av P. brassicae och ökad kunskap om patogenens biologi. Det kan utgöra nyckeln till framtida framgångsrika metoder för att bemästra klumprotsjuka.
Fil mag Hanna Friberg, institutionen för entomologi, SLU, försvarade fredagen den 16 december 2005 sin avhandling “Persistence of Plasmodiophora brassicae: Influence of Non-Host Plants, Soil Fauna and Organic Material”. Opponent var Professor John M Whipps, Warwick HRI, University of Warwick, Storbritannien.
Kontaktinformation
Mer information:
Hanna Friberg, 018-67 26 51, Hanna.Friberg@evp.slu.se
