Stora klassklyftor präglade svensk mjölkboskap under industrialiseringen
Inflyttningen till städer och samhällen under Sveriges industrialisering skapade en helt ny marknad för mejerivaror. Detta ledde till en markant standardhöjning för mjölkboskapen, som behövde god skötsel för att ge ett överskott på mjölk. Alla kor tog dock inte del av denna nyordning. Hos Sveriges fattiga fortsatte korna att leva under mycket knappa förhållanden. Om kor och människor på torp och herrgårdar handlar en ny agrarhistorisk doktorsavhandling från SLU.
Kor, liksom människor som arbetade med kor, var självklarheter på 1800-talets svenska landsbygd. Samtidigt utvecklades industrin och urbaniseringen tog fart. Den mejerimarknad som då växte fram påverkade också korna; de utfodrades bättre, flyttades in i nya ladugårdar och omhuldades för sin betydelse för landets export och det pågående samhällsbygget. Men detta är inte hela bilden.
Carin Israelssons forskning visar att det samtidigt fanns ett stort antal besättningar med en eller två kor som ägdes av fattiga människor, utan möjlighet att odla eller köpa det foder som var nödvändigt för att kunna producera ett överskott att sälja. Där bedrevs istället nötkreatursskötseln under så resursknappa förhållanden, med undernärda kor och låg mjölkavkastning, att det var svårt att ens täcka hushållets behov. Denna fortsatta småskaliga nötkreatursskötsel har tidigare till stor del förbigåtts. En orsak till detta är att de många små besättningarna delvis doldes i den officiella statistiken, där de ofta räknades in bland korna på den större gård där de fattigas stugor var belägna.
På dåtidens landsbygd fanns således, ofta inom syn- eller hörhåll, vitt skilda former av boskapsskötsel, från utpräglad självförsörjning till specialiserad avsaluproduktion. De konkreta förhållandena i dessa olika system redovisas detaljerat i avhandlingen som pekar på slående skillnader i skötsel, mjölkavkastning, ladugårdsmiljö och utfodring av kor i olika besättningar. Det framgår också att dåtidens boskapsskötsel var mycket tidsödande, både på torp och herrgårdar, och att skötseln och ansvaret för korna följde kvinnorna under hela livet, från tidig morgon till sen kväll.
För de fattiga var kon något av ett halmstrå som bidrog till behovet av mjölk, kött, slaktbiprodukter och dragdjur, liksom till en form av social och ekonomisk trygghet. Den som hade en ko var inte riktigt fattig, ett konstaterande som också gäller dagens så kallade back-yard farming på många håll i världen. På dåtidens svenska gårdar och herrgårdar med större besättningar, utgjorde korna under den studerade tidsperioden
istället en språngbräda som möjliggjorde en utveckling av det egna lantbruket. Detta var i sin tur bra även för landets ekonomiska utveckling i stort.
De källor Carin Israelsson har utnyttjat är bland annat bouppteckningar, gårdsarkiv, etnologiska frågelistor, husförhörslängder och äldre jordbruksstatistik.
Agronom Carin Israelsson, institutionen för ekonomi, avdelningen för agrarhistoria, SLU, försvarade fredagen den 28 oktober 2005 sin avhandling ”Kor och människor. Nötkreatursskötsel och besättningsstorlekar på torp och herrgårdar 1850-1914”. Opponent var professor Mats Morell, Institutionen för ekonomisk historia, Uppsala universitet.
Kontaktinformation
Carin Israelsson, 036-67 17 64, 073-936 58 25, carin.israelsson@ekon.slu.se
