Akrylamid förstör djurs färgväxling
Fiskar och grodor är några av de djur som använder sig av färgväxling för att smälta in i sin omgivning. Färgöverföringen är lätt att studera och lär oss hur all slags transport i celler fungerar. Genom att använda de giftiga ämnena akrylamid och hydroquinon har Sara Aspengren från Göteborgs universitet visat att kemikalier påverkar transport i celler, något som tidigare inte undersökts.
För att kunna smälta in i sin omgivning och undvika att bli uppätna kan vissa typer av djur snabbt ändra färg. Färgen finns i tusentals små korn inne i vissa av hudens celler, så kallade kromatoforer. Färgkornen kan förflyttas inne i cellerna med hjälp av motorproteiner, som transporterar pigmentkornen utmed långa trådar av cellskelettproteiner. Om färgkornen transporteras in till mitten av cellen blir djuret ljust, och om de istället sprids ut i hela cellen blir det mörkt. Fiskar ändrar snabbast färg genom att ögonen uppfattar omgivningens färg och skickar signaler till hjärnan och sen kromatoforerna. I grodor går det långsammare och processen är främst styrt av hormoner.
Pigmentkornens rörelser är lätta att studera och mäta och kan därmed visa hur transporter fungerar i alla slags celler. Alla djur- och växtceller är beroende av sitt transportsystem. Särskilt tydligt är det i nervceller som måste kunna transportera viktiga proteiner så långa sträckor som upp till en meter, och händer det något med proteintrådarna eller motorproteinerna får det allvarliga följder för cellen. Man tror till exempel att en orsak till Alzheimers sjukdom kan vara att transporterna inte fungerar i nervcellerna.
Sara Aspengren har studerat kromatoforer från både fisk och groda för att förstå hur färgväxling går till och hur djuren kan styra vad som händer. Hon har också använt sig av gifter för att se om man kan använda kromatoforer som modellsystem för att ta reda på om kemikalier påverkar transporten i celler. Resultaten visade att både akrylamid, som är ett välkänt nervgift, och hydroquinon, som tidigare har använts i hudkrämer, förstör proteintrådarna så att färgkornen inte längre transporteras på rätt sätt. Försöken har skett i cellodlingar och alltså inte på levande djur.
Människor har också hudceller med pigment, men vi kan inte ändra färg snabbt. Vår hud har dock förmåga till viss färgskiftning, något som sker när man blir solbränd. Hos oss ökar mängden pigmentkorn som förs över till andra hudceller så att huden mörknar. Antalet pigmentceller är detsamma hos ljusa och mörka människor, vad som skiljer oss åt är hur mycket pigment varje cell producerar och hur mycket pigment som transporteras till andra celler. Det finns en stor marknad för produkter som gör ljusa människor mörkare och tvärtom. Både läkemedelsindustrin och kosmetikaföretag arbetar för att få fram effektiva och ofarliga brun-utan-sol- och whitening-krämer. I avhandlingen visas också att överföring av pigment sker till andra hudceller även i groda, men inte bara i det övre hudlagret som hos människa utan även djupare ner i huden.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Sara Aspengren
Zoologiska institutionen
Göteborgs universitet
Tel arb: 031-773 36 87
Mobiltfn: 073- 2003251
E-post: sara.aspengren@zool.gu.se
Handledare: Professor Margareta Wallin, tel: 031-7733674, e-post: m.wallin@zool.gu.se
Avhandlingen har titeln: MELANOPHORES – functional and morphological studies of intracellular transport and transfer of melanosomes. Disputationen har ägt rum.
