Klimat och koldioxidhaltinte alltid synkroniserade
Det har gått 11 500 år sedan istiden slutade – inte mer än ett ögonblick om man ser det i ett geologiskt tidsperspektiv. Men på denna korta tid har jordens klimat hunnit bli något varmare och kallare flera gånger om. Samtidigt har jordatmosfärens koldioxidhalt förändrats. Sambandet mellan koldioxidhalt och temperaturförändringar är dock inte så enkelt som den kan tyckas i debatten om vår tids växthuseffekt. Det framgår av en ny doktorsavhandling från Lunds universitet.
När det blir varmare ökar halten av koldioxid, och när det blir kallare sjunker den. Kvartärgeologen Catherine A Jessen har jämfört dessa svängningar med de snabba klimatförändringarna under den period som kallas holocen, dvs den mellanistid som började för 11 500 år sedan och som vi nu lever i. De metoder man tidigare använt för sådana studier har varit säkrare när det gäller storskaliga förändringar över längre tidrymder. Man har studerat borrkärnor av antarktisk inlandsis och analyserat luft som varit innesluten i bubblor i isen. Koldioxidhalten varierar som förväntat med temperaturförändringarna men med en intressant avvikelse.
– Under de senaste 650 000 åren stiger koldioxidhalten när en istid tar slut – med en fördröjning. Halten börjar inte stiga förrän i genomsnitt ca 1 200 år efter temperaturförhöjningen, säger Catherine Jessen.
Tack vare en relativt ny metod kan man nu undersöka koldioxidhalten vid de hastiga klimatförändringarna under holocen, och detta med den större tidsupplösning som då krävs. På växternas blad finns mikropiska klyvöppningar genom vilka växten tar upp koldioxid. Ju mer koldioxid det finns i luften desto färre klyvöppningar bildas det. I sjösediment hittar forskarna bladrester som kan dateras.
– Koldioxidhalten varierar i takt med klimatförändringarna men också i de här fallen tyder mycket på en fördröjning av koldioxidökningen. Denna förefaller att vara i storleksordningen 80 år, summerar Catherine Jessen.
Betyder det att vi har felbedömt den samtida växthuseffektens konsekvenser?
– Nej, svarar Catherine Jessen. Ökad koldioxidhalt ger fortfarande växthuseffekt och driver alltså på en temperaturförhöjning. Men de förändringar jag studerat beror på naturens egna processer, medan dagens koldioxidhalter är förhöjda på grund av mänskliga aktiviteter. Det har inte funnits så mycket koldioxid i atmosfären på flera hundra tusen år som i dag. Det är en extrem situation, som inte liknar situationen under de senaste mellanistiderna. Men det är ändå värdefullt att kartlägga förändringarna efter den senaste istiden. Om vi har större kunskaper om hur det naturliga systemet fungerar förstår vi också bättre vad som sker idag och vad som kan ske i morgon.
Catherine Jessen har också funnit att variationerna i koldioxidhalt tycks sammanfalla med förändringar i solaktiviteten. Vad mekanismen bakom detta kan vara är okänt.
Kontaktinformation
Catherine Jessen nås på tel +45 3927 1236 eller via e-post Catherine.Jessen@geol.lu.se. Hon disputerar den 3 mars kl 13.15 i sal Pangea, Geologiska institutionen, Sölvegatan 12, Lund. Hennes doktorsavhandling heter The ups and downs of the Holocene: exploring relationships between global CO2 and climate variability in the North Atlantic region.
