Järvpopulationer kartläggs med ny DNA-metod
Genom att använda DNA från den skygga järvens spillning har Eva Hedmark utvecklat helt nya metoder för övervakning av järvpopulationer. Informationen är viktig både för järvens bevarande och vid ekonomisk ersättning till djurägare, och tekniken har redan tagits i bruk. Disputationen äger rum vid Uppsala universitet den 21 april.
Järven är ett av våra mest okända däggdjur eftersom den är sällsynt, lever ett ensamt liv och rör sig över stora områden i otillgängliga trakter. Samtidigt är den ett djur som ställer till stora problem för rennäringen, vilket innebär kostnader för samhället. Eftersom Sverige också har ett särskilt ansvar inom EU för att bevara en livskraftig järvstam finns det ett stort behov av att kunna övervaka stammens storlek. En metod för att identifiera individer utan att behöva fånga eller observera djuren vore därför särskilt lämplig för järven.
Eva Hedmark beskriver i sin avhandling helt nya metoder för individ- och könsbestämning av järvar med hjälp av DNA från insamlad spillning. Metoden, som visat sig framgångsrik, har redan tagits i bruk för nationell övervakning av järvbestånden i Sverige och Norge. Tekniken används till exempel för att beräkna populationsstorlek, detektera föryngringar samt uppskatta graden av genetisk isolering och inavel. Denna information är viktig både för järvens bevarande och i frågor om ekonomisk ersättning till djurägare.
Eva Hedmark har med hjälp av den nya tekniken studerat järv som under 1990-talet etablerades i två skogsområden i Västernorrlands och Gävleborgs län. Järvarna har nu följts under fem års tid. Totalt detekterades 22 individer, men genetiska data visar att populationernas ursprung är ett fåtal individer och att ingen eller endast liten genetisk kontakt skett med järvar i fjällkedjan sedan etableringen. Den höga graden av genetisk likhet mellan individer inom respektive område tyder på att inavel skett. Under studieperioden har den sydligare populationen i Gävleborg vuxit och har för närvarande cirka tio individer. I det nordligare området minskar beståndet och endast två individer detekterades under vintern 2004/2005.
– Invandring av eller genetiskt utbyte med järvpopulationen i fjällkedjan är förmodligen avgörande för deras fortsatta överlevnad och det är inte osannolikt att det sker eftersom förbipasserande fjälljärvar detekterats i båda områdena under studiens gång, säger Eva Hedmark.
Kontaktinformation
Mer information: Eva Hedmark, tel: 018-471 64 62, 070-398 32 24 eller via e-post: Eva.Hedmark@ebc.uu.se
