Sjögräs livsviktigt för den fattiga befolkningen när koraller och mangrover har blivit skadade
I tropikerna förekommer tre ekosystem ofta tillsammans: mangrover, sjögräs och koraller. Maricela de la Torre-Castro vid Systemekologiska institutionen, Stockholms universitet, har undersökt betydelsen av sjögräs för paradisön Zanzibar.
Sjögräs är marina växter som finns över nästan hela världen. Det finns många studier om koraller och mangrover, men nästan inga om sjögräs. De blommar och formar stora mattor som utgör habitat för massor av växter och djur, inklusive sköldpaddor och sjökor. Maricela de la Torre-Castro har studerat de sätt på vilket sjögräs bidrar till att minska fattigdom bland de fiskare som använder olika redskap och bland de kvinnor som odlar alger samt hur sjögräsen ökar den social-ekologiska resiliensen i vissa byar på ön Zanzibar. Hon har även analyserat på vilket sätt fiske och algodling kan påverka sjögräs samt hur resursen hanteras på lokal nivå och på förvaltningsnivå.
– Det visar sig att sjögräs har stor betydelse för många fattiga byar, framför allt genom att producera fisk, skaldjur och bete, fungera som barnkammare åt fisk och många andra organismer genom att ge skydd och näring, användas som mediciner och magiska kurer och så vidare. Dessutom gillar de kvinnor som odlar alger som exporteras att använda sjögräsängarna. Sjögräs är mycket viktigt och ger resiliens till det social-ekologiska systemet, inte minst när mangrover och koraller redan är skadade och utnyttjandet är hårt reglerat, säger Maricela de la Torre-Castro.
Den lokala befolkningen drar stor nytta av sjögräsängarna, genom att de producerar massor med ekologiska varor och tjänster: fisk, skaldjur, bete, rötter, organisk gödsel, etc. De ger också skydd mot erosion och kraftiga vågor. De flesta människor i dessa byar har ett förhållande till sjögräs. Fiskare tycker att de är de bästa fiskegrunderna och kvinnor att de är bästa ställena att odla alger på. Dessutom tjänar de som fiskar sjögräsrelaterad fisk med mjärdar på sjögräsängarna mest och är de mest ”ekologiska”.
– Tyvärr kan fiskeredskap, till exempel vissa nät, skada sjögräs och nyttan de för med sig. Ett annat problem är att Zanzibar har satsat på turism och algodling. Mina studier visar att algodling påverkar sjögräsängarna mycket negativt. Djur- och växtlivet minskar, fiskesamhället förändras och man hittar ofta väldigt få fiskarter i algodlingarna. Detta är ett problem för ekosystemets mångfald, samt för människor. Dessutom har kvinnorna mycket låga löner, dåliga arbetsförhållanden och drabbas av ökad ohälsa, säger hon.
Att människor använder sjögräsängarna och tycker att de är viktiga på olika sätt kan också leda till konflikter och konkurrens, till exempel mellan de fiskare som använder traditionella mjärdar och fiskare som drar nät över ängarna.
– Människor har till och med dött i kampen för sin rätt att fiska på sjögräs. Det finns också konflikter mellan fiskare och kvinnliga algodlare, även om de mildras eftersom kvinnorna är fruar och mammor till fiskare. Det är ytterst viktigt att förvaltare upprättar regelverk som tar hänsyn till människor med olika intressen, aktiviteter, och värderingar och kulturella sammanhang på ett sätt som främjar välfärd och hållbar utveckling.
Avhandlingens titel: Humans and seagrasses in East Africa – a social-ecological systems approach. Avhandlingen innehåller sex vetenskapliga artiklar och försvaras den 9 juni kl. 13:00 i Nordenskiöldsalen, Stockholm universitet.
Kontaktinformation
Mer information: Maricela de la Torre-Castro, tfn, 08-658 28 42 eller 08-16 17 48, mobil 0739-373261, e-post: maricela@ecology.su.se
För bilder: Marie Erlandsson, pressekreterare Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se
