Och aldrig mötas de två
Mellan naturvetenskaperna och humaniora finns en klyfta som är svår att överbrygga. De som försöker får ofta räkna med kritik. I en bred studie om ”de två kulturerna” analyseras den svenska debatten under 50 år.
Både humanister och naturvetare som ger sig in på att försöka överbrygga klyftorna sig emellan blir ifrågasatta och kritiserade, oftast från representanter från den ”andra” kulturen. Humanister får kritik för att de saknar grundläggande förståelse för naturvetenskap, naturvetare får kritik för att de gör onyanserade uttalanden om humaniora.
Emma Eldelin undersöker i sin avhandling vid Tema kommunikation, Linköpings universitet, den debatt som förts i Sverige med utgångspunkt just från begreppet ”de två kulturerna”. Begreppet myntades av den brittiske vetenskapsmannen och författaren C. P. Snow 1959.
– Skillnaden, säger hon, är att naturvetare som skriver skönlitterärt eller essäistiskt, och som ger sig in i samhällsdebatten, mer självklart betraktas som överbryggare av ”de två kulturerna”, medan debattörer från den humanistiska sidan som engagerar sig i naturvetenskapen inte alltid uppfattas så.
Emma Eldelin lyfter fram svenska ”överbryggare” som P C Jersild, Elisabeth Hermodsson, Peter Nilson, Georg Klein och Erland Lagerroth. Den mest respekterade överbryggaren är författaren Harry Martinson.
Den allsidigt bildade människan, renässansmänniskan, är kanske ett ouppnåeligt ideal. Men försök görs, exempelvis i form av kurser som ”Fysik för poeter”, som arrangerats i Uppsala. Flera tekniska högskolor satsar idag också på att ge civilingenjörer kunskaper i humanistiska ämnen.
Kontaktinformation
Emma Eldelin disputerar i Tema Kommunikation den 19 september. Avhandlingen heter ” ’De två kulturerna’ flyttar hemifrån. C.P. Snows begrepp i svensk idédebatt 1959-2005.” Emma Eldelin nås på 013 – 28 22 10, e-post: emma.eldelin@tema.liu.se.
