Renens betesområden kan förutsägas

För att få en generell bild av hur renarna använder landskapet har Anna Skarin vid SLU studerat hur olika faktorer påverkar renarna inom tre olika samebyar i sitt doktorsarbete. Studien är föranledd av diskussioner kring vilka betesmarker renarna behöver, rennäringens påverkan på vegetationen och påverkan av bland annat turismen på rennäringen.

Anna Skarin genomförde studien på Långfjället i Idre Nya sameby i Dalarna, Handölsdalens sameby vilken innefattar lederna i den så kallade Jämtlandstriangeln och i Sirges sameby som delvis ligger i nationalparkerna Sarek och Padjelanta i Norrbotten. Hon inventerade spillning och utrustade ett antal renar med gps-halsband. Dessa data kopplades ihop med vegetationstyp, topografi (höjd, brutenhet i terrängen och sluttningens väderstreck), och avstånd till närmaste vandringsled. Renarnas rörelser relaterades också till väderlek och avstånd till närmaste vandringsled för att klarlägga hur insektsförekomst och mänsklig aktivitet påverkade deras rörelsemönster.

Renarna föredrog inte oväntat högre områden främst under högsommaren och under väderförhållanden då insektsstörningar var att vänta. Genom hela säsongen var renarna särskilt attraherade av ängsmarker, gräshedar och hedmarker. I betydligt mindre utsträckning uppehöll de sig i områden med fjällbjörkskog, videsnår, myrmarker, blockmark och områden med sparsam vegetation. De gps-försedda renarna, som bara utgjorde en liten del av alla renar, visade sig ha relativt snäva hemområden, som växlade periodvis efter vilken höjd renarna befanns sig på. Renarnas hemområden föreföll vara olika bra ur betessynpunkt, antagligen beroende på konkurrens mellan renarna.

Under vår och försommar anses renarna vara känsliga för störningar på grund av kalvningen. Det fanns också tydliga tecken på att renarna undvek områden med mänsklig aktivitet under just den perioden. I Idre sameby verkade renarna acceptera ett visst mått av mänsklig störning för att kunna vistas i insektsfria områden. Också i Sirges, där det är relativt få vandrare jämfört med Handölsdalen och Idre Nya Sameby, uppehöll sig renarna gärna i områden nära leder. Däremot ökade de sin gånghastighet ju närmare lederna de var, vilket kan tyda på att de kände sig störda. I Handölsdalen fanns det inga tydliga tecken på att renarna påverkades av leder eller rörde sig snabbare nära dem, men å andra sidan var betet bättre nära de större lederna. I Handölsdalen och Idre samebyar där turister var frekventa kan renarna alltså ha accepterat ett visst mått av mänsklig störning för att vinna andra fördelar, medan renarna i Sirges inte gjorde det.

De samlade resultaten visar en mångfacetterad bild av vilka områden som var värdefulla respektive mindre värdefulla för renarna. De olika områdena användes i varierande grad under olika delar av säsongen, vilket alltså berodde på samspel mellan betets utveckling under sommaren, väderlek, insektsaktivitet och mänsklig störning. Genom att många faktorer påverkar användningen blir bilden komplex.

För att kunna tillämpa resultaten i nya områden föreslår Anna Skarin att de olika faktorernas inverkan översätts t.ex. i ett poängsystem, med vars hjälp ett samlat värde på olika terrängavsnitt beräknas. Därigenom kan olika delområdens betydelse för renskötseln värderas och användas när olika intressen ska förvaltas, till exempel i naturvårdssammanhang och när nya leder och ledsystem ska planeras.
———————–

FilMag Anna Skarin, Enheten för renskötsel, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Reindeer use of alpine summer habitats”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.

Plats: Sal L, Undervisningshuset, Ultuna

Tid: fredagen den 6 oktober 2006, kl 13.00.

Opponent: Dr Anne Loison, Universitetet Lyon 1

Kontaktinformation
Anna.Skarin@rene.slu.se, 018-67 19 54

”Reindeer use of alpine summer habitats”