Nytt säkerhetsproblem vid bloddialys uppmärksammat
Det elektriska motståndet i slangar och filter vid bloddialys är inte tillräckligt högt för att skydda patienten mot elektriska stötar om ett elektriskt fel skulle inträffa på dialysapparaten. Det visar Per Jonsson i den avhandling han försvarar vid Umeå universitet 8 december.
Per Jonssons avhandlingsarbete visar på ett tidigare okänt säkerhetsproblem – och möjlighet till förbättring – vid bloddialys. Vid bloddialys används patientens blod för att transportera slaggprodukter till dialysfiltret där blodet renas från uremiska slaggprodukter. Blod leds därför kontinuerligt i ett slangsystem utanför kroppen via dialysfiltret och tillbaka till patientens blodomlopp. För att ansluta till blodomloppet krävs en blodaccess med högt flöde. Detta sker vanligtvis med sk. Dialysfistel, genom att koppla en artär till en ytlig ven så att ett högt flöde uppnås i venen. Vid dialysbehandlingen kan då nålar användas för att ansluta dialyssystemet till blodbanan.
Om man inte har tillgång till en dialysfistel kan man istället även använda central dialyskateter som anslutning. När en apparat för bloddialys ansluts till blodomloppet via central dialyskateter är anslutningspunkten i övre hålvenen nära hjärtat eller i höger förmak i hjärtat. Elsäkerhetsklassningen för dialysapparater kallas Body och är en klassning som rekommenderas för anslutningar till patienten med undantag för hjärtat. Det finns två andra klassningar att välja på som ger bättre skydd och den med högst skyddsgrad, cardiac floating, rekommenderas i standard för medicinteknisk utrustning för hjärtapplikationer.
Trots detta stod det i standarden för dialysapparater att de skall vara elsäkerhetsklassade i klass B när forskningsprojektet påbörjades. Denna klassning stöddes av en vetenskaplig artikel med slutsatsen att det elektriska motståndet i blodslangar och filter är så högt att bloddialys får anses relativt säker med avseende på elsäkerhet. I två vetenskapliga artiklar har Per Jonsson med olika typer av elsäkerhetsmätningar visat att detta motstånd inte ger tillräckligt skydd vid ett simulerat elektriskt fel i någon apparat i patientens omgivning om patienten har central dialyskateter. Han har även visat att problemet gäller genomgående för dialysapparaterna på marknaden. Därför föreslås en förändring av elsäkerhetsklassning. Den internationella standarden för dialysapparater håller på att reviderats och med hänvisning till de i avhandlingen ingående artiklarna har man redan börjat diskutera förändringar för att höja elsäkerheten för dialyspatienter. Utöver detta innehåller avhandlingen studier av biologiska effekter av ström i ett dialyssystem och även en undersökning av säkerheten mot luftinfusion under dialysbehandling.
Per Jonsson är verksam vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, medicin, Umeå universitet samt Medicinsk teknik och informatik, Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Han är troligtvis den första av landstingens medicintekniska ingenjörer inom dialysområdet som disputerar. En högupplöst porträttbild i färg på Per Jonsson finns att ladda ned från http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html.
Fredag 8 december försvarar Per Jonsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, medicin sin avhandling, sin avhandling med titeln ”Safety and biological aspects of present techniques of haemodialysis”. Disputationen äger rum i sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, Norrlands universitetssjukhus, Umeå klockan 13.00. Fakultetsopponent är Hans Dietrich Polaschegg, Österrike, tidigare chef för utvecklingsavdelningen på en av de större tillverkarna av dialysutrustning i världen.
Kontaktinformation
Per Jonsson nås på e-post Per.Jonsson@vll.se eller telefon 070-510 40 36.
