Kollektiva mål gynnar samarbete vid fördelning av knappa resurser
Kollektiva mål och rättvisenormer verkar sammanhållande på en grupp, begränsar människans inneboende egoism och motiverar henne till samarbete.
Mycket i den allmänna samhällsdebatten om välfärdssystemet handlar om rättvis resursfördelning. Man brukar tala om tre principer för resursfördelning. Dessa utgörs av jämlikhetsprincipen som förser alla med en lika stor del av resursen; meritprincipen som fördelar resursen i proportion till individuella insatser; och behovsprincipen som fördelar resursen i förhållande till individuella behov. Val av fördelningssätt studeras i Ali Kazemis avhandling i en speciell typ av beslutsfattandesituation som benämns sociala dilemman inom psykologisk forskning. Ett socialt dilemma är en situation där varje individ tjänar på att välja det alternativ som gynnar henne själv (t ex att inte betala skatt eller betala så litet som möjligt) oavsett hur alla andra väljer att handla. Men i de fall då flertalet individer agerar egennyttigt är förlusten större för samtliga inom kollektivet (t ex välfärdssystemet utarmas) jämfört med om samtliga hade valt att höja det kollektiva välbefinnandet (d v s betala den skatt som åläggs dem). Många vardagliga sociala problem har karaktären av ett socialt dilemma (skattefusk, miljöförstöring, överbefolkning, etc.) vilket framhåller betydelsen av den forskning som presenteras i avhandlingen.
Avhandlingen utgår från tre kollektiva mål: produktivitet eller prestationsorientering, harmoni eller relationsorientering, samt socialt ansvar eller omsorgsorientering. Den centrlala frågan är hur kollektiva mål påverkar fördelning av knappa resurser.
Sammanfattning av resultaten:
1) Relationen mellan kollektiva mål och fördelningssätt är beskaffad så att prestationsorientering i
gruppen får gruppens medlemmar att fördela den gemensamma resursen i enlighet med meriterings-
principen, relationsorientering resulterar i jämlika fördelningar, och omsorgsorientering resulterar
i behovsfokuserade fördelningar.
2) Rättviseuppfattningar vägleder valet av fördelningssätt för realisering av kollektiva mål.
3) Effekterna av kollektiva mål på fördelningsbeslut gäller inte bara vid fördelning av vinster och
överskott utan även vid fördelning av förluster och underskott.
4) Deltagarnas fördelningar visar att rättvisa och kollektiva mål nedtonar betydelsen av egenintresse
vid fördelningsbeslut, dvs människan drivs av egoistiska motiv, men detta begränsas av viljan att fatta
rättvisa beslut och att resurser används effektivt och fördelas på ett sätt som gagnar kollektiva mål.
Vad har nu dessa resultat för relevans utifrån ett organisations-/ledarskaps- eller ett samhällsperspektiv? Vad gäller organisationer kan man förstå kollektiva mål i termer av olika kulturer. Resursfördelning är en oundviklig del av en chefs arbetsuppgifter. Därför är det viktigt att en ledare/chef förstår vilken typ av arbetsklimat eller organisationskultur som följer av olika fördelningsbeslut. Utifrån ett samhällsperspektiv kan man t ex förstå varför gemene man anser att samhällsresurser bör fördelas på olika sätt beroende på om dessa har producerats i privat eller statlig/kommunal regi. Förklaringen är att olika kollektiva mål är relaterade till olika värderingar.
Som exempel förknippas den privata sektorn med effektivitet, konkurrens, och vinstmaximering, medan den offentliga sektorn förknippas med solidaritet, socialt ansvar, och omhändertagande. Detta är speciellt viktigt att tänka på då vi i Sverige har haft avregleringar inom ett flertal områden (el- och telemarknaden, skola och barnomsorg, etc.) sedan 1990-talets mitt. Det innebär att många tjänster som nuförtiden även produceras i privat regi värderas på ett annorlunda sätt av medborgarna.
Tid och plats för disputation: Fredagen den 12 januari 2006, kl. 10.00, Sal F1, Psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Ali Kazemi, tel. 031-773 1000 eller 0500-44 82 59 (arb.), 070-441 54 61 (mobil)
e-post: Ali.Kazemi@psy.gu.se
