Varför tar unga sexuella risker?
Varför tar ungdomar och unga vuxna sexuella risker som kan innebära ett allvarligt hot mot deras hälsa? Den frågan står i fokus för den avhandling som Monica Christianson försvarar vid Umeå universitet den 26 januari.
Hennes intervjuer visar att unga kvinnor och män i Sverige inte ser på sex som något riskabelt, utan som ett ”görande” i det dagliga livet utan koppling till könssjukdomar. Unga oroar sig därför inte i någon större utsträckning för att få sjukdomar som klamydia eller HIV, trots att klamydiainfektionerna ökar. Ökad testning av män och större fokus på unga mäns ansvar för den sexuella hälsan samt stöd till sårbara ungdomar av båda könen kan minska riskerna för spridning av könssjukdomar.
Avhandlingen visar att bakom det sexuella risktagandet ligger drivkraften att vilja få ett förhållande. Lust och tillit styrde sedan om det skulle bli sex. När det gällde sex första kvällen förväntades de unga kvinnorna vara mindre försigkomna än de unga männen. De senare förväntade sig att kvinnorna skulle vara ”kondombefrämjande”. Bland dem som fått klamydia kände kvinnorna skuld och rädsla för att ha smittat andra, medan männen istället kände sig nöjda med att få snabb behandling och att de trodde sig veta vem ”smittkällan” var.
Bland de HIV-positiva unga kvinnorna och männen bidrog bristande stöd från föräldrar, naivitet, kärlek, alkohol, droger, machoideal och tysta kulturer till att förblinda de unga för riskerna. Deras berättelser om sexuella möten visade på olika grader av maktrelationer där de unga hade varierad förmåga att handla i dessa specifika sexuella situationer. Smittskyddslagen innebar både ett stöd och en belastning för de HIV-positiva ungdomarna, men med betoning på belastningen. De kände ett tungt ansvar och för att kunna hantera informationsplikten i lagen använde de olika strategier. Några ”stängde av lusten”, andra ”stängde av sjukdomen” och ytterligare några balanserade mellan lust och laglydnad.
De unga kvinnorna och männen som lät HIV-testa sig såg HIV som ett avlägset hot och oroade sig inte för att drabbas. De hade personliga skäl för HIV-testet, exempelvis många partner, en önskan om att vara ”ren” när man startade en ny relation, otrohet, sex utomlands, oskyddat sex, att de testat droger eller hypokondri. Barer och diskotek beskrevs som miljöer som underlättade sexuella kontakter som ofta förväntades utmynna i tillfälliga sexuella kontakter. Ansvaret för testning beskrevs som ”naturligt” för kvinnor, medan män gärna flydde och kände motstånd mot att testa sig. Genom att få”grönt kort”, dvs. ett negativt HIV-testbesked, fick de unga en bekräftelse på att de var friska och de kände sig lättade och ”rena”. Nu kunde de starta med nya ambitioner, som för de allra flesta innebar att de tänkte mer på att skydda sig medan några också beskrev nya ”onda cirklar” av sexuellt risktagande.
Sammanlagt intervjuades 42 unga kvinnor och män i åldern 17-24 år intervjuade, både enskilt och i grupp. Många hade egna erfarenheter av könssjukdomar som klamydia och HIV.
Monica Christianson är barnmorska och doktorand vid enheten för allmänmedicin, tel. 090 – 785 35 53, mobil 070-226 77 63, e-post monica.christianson@fammed.umu.se
Avhandlingen läggs fram fredagen den 26 januari vid. Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, och har titeln Whats behind sexual risk taking? Exploring the experiences of Chlamydia-positive, HIV-positive and HIV-tested young women and men in Sweden. Svensk titel: Vad ligger bakom sexuellt risktagande? Erfarenheter av sexuellt risktagande bland klamydia-positiva, HIV-positiva och HIV-testade unga kvinnor och män i Sverige.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal Betula, By. 6 M, Norrlands Universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är professor Tanja Tydén, Institutionen för folkhälso-och vårdvetenskap Uppsala universitet.
