Vägar inom räckhåll – resande i det förindustriella bondesamhället
De svenska skogsbönderna är inte och har aldrig varit isolerade. Tvärtom präglades vardagen under medeltiden och den förmoderna perioden fram till slutet av 1700-talet. av resande och många människor verkar ha haft ett vitt förgrenat nätverk visar Ylva Stenqvist Millde i en ny avhandling vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet.
Vad formar det förindustriella bondesamhället om man utgår från vägnät och resande? Människors vardagliga resande har inte tidigare varit föremål för akademiska studier i någon större utsträckning. Ylva Stenqvist Millde visar i sin avhandling vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, på ett delvis nytt sätt att studera vägar och resande. Hon har genomfört arkeologiska undersökningar av vägar och broar, kartlagt vägar i anslutning till utmarksbruk, studerat medeltida brev, tingshandlingar och kyrkoboksmaterial i södra Norrlands inland med tonvikt på lokalsamhällena Ängersjö i Hälsingland och Älvros i Härjedalen. Resandet har kategoriserats som det lokala vägnyttjandet i anslutning till utmarkslokaler, det ekonomiska, det politiska eller det sociala resandet.
– Människorna i de aktuella lokalsamhällena har varit relativt flexibla i sin inställning till det lokala vägnyttjandet, medan det ekonomiska, sociala och politiska resandet ser ut att kunna karaktäriseras som en förhållandevis stabil samhällsföreteelse, ett institutionellt drag, berättar Ylva Stenqvist Millde.
Avhandlingen visar att människor i skogssamhällena under tidsperioden från medeltiden till slutet av 1700-talet har haft en mental beredskap att resa långt och att en viktig del av livet har att göra med olika typer av resande.
– Människor i glesbygden var i ständig rörelse, vilket förmodligen innebar att de hade en i det närmaste total kontroll över sin närmiljö. Människornas vardagliga liv präglades av dagliga förflyttningar mellan gård och utmark, säsongsbetonade resor och resor till kyrka, ting och marknader. De hade en utpräglad förmåga att ta sig fram över vidsträckta områden och upprätthålla förbindelser med avlägsna släktingar och vänner, säger Ylva Stenqvist Millde.
Resultaten ger nya perspektiv på glesbygdssamhällen i skogsbygd.
– De mentala strukturerna som styrt resandet har haft en lång kontinuitet. Det har också tydligt visat sig att den dynamik och olikhet som präglat de undersökta samhällena gör att vi inte kan se på periferierna som en homogen företeelse. Varje samhälle har sina egna förutsättningar och en historisk kontext som är unik, säger Ylva Stenqvist Millde.
Avhandlingen visar hur viktigt resandet är för oss som människor på alla plan vilket har satt fokus på vår egen räckvidd och vårt eget räckhåll. Ylva Stenqvist Millde frågar sig hur rörliga vi egentligen är idag, vad som är viktigt att hålla fast vid och vad vi kan förändra om vi utgår från vårt resande och vår förankring i platser.
Avhandlingens titel: Vägar inom räckhåll: spåren efter resande i det förindustriella bondesamhället.
Ytterligare information:
Ylva Stenqvist Millde, doktorand vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, mobil 070-654 14 72, e-post ylva.stenqvist@ark.su.se
För bild, kontakta Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, tfn 08- 16 33 77, e-post maria.sandqvist@eks.su.se