Bättre diagnostik av Alzheimers sjukdom kräver nya metoder
En av de vanligaste metoderna för diagnostik av Alzheimers sjukdom har stora brister, visar en ny avhandling av Charlotte Sahlin. För att kunna upptäcka sjukdomen i tid behövs nya metoder som specifikt mäter förekomsten av giftiga proteinklumpar, så kallade protofibriller av beta-amyloid. Avhandlingen granskas vid Uppsala universitet den 23 mars.
Alzheimers sjukdom har ett långsamt förlopp och symptomen uppkommer sent, därför är det viktigt att sjukdomen upptäcks i ett tidigt stadium med hjälp av känslig diagnostik. Personer med Alzheimer har förhöjda nivåer av proteinet beta-amyloid som klumpas samman och bildar senila plack i hjärnan, och forskarna försöker därför diagnostisera sjukdomen genom att mäta och utvärdera nivåer av det här proteinet i ryggvätska.
För att kunna dra korrekta slutsatser är det viktigt att veta vilken form av proteinet beta-amyloid som mätdata reflekterar. Avhandlingen visar att protofibriller, som troligen är den form som är mest skadliga för hjärnan, inte kan mätas korrekt med en av de vanligaste metoderna, ELISA.
– Man fångar helt enkelt inte upp protofibrillerna vid mätningen, och resultaten visar därför på en låg totalkoncentration av proteinet som alltså inte stämmer. Det är en viktig upptäckt eftersom den här metoden används rutinmässigt i preklinisk forskning, vid utvärdering av läkemedel mot beta-amyloid och även vid klinisk diagnostik av Alzheimer, förklarar Charlotte Sahlin.
För att kunna utvärdera vilken betydelse de här proteinansamlingarna har vid Alzheimers sjukdom behövs enligt henne kvantitativa metoder som specifikt mäter protofibriller av beta-amyloid.
– Upptäckten kan vara av stor betydelse även för andra neurodegenerativa sjukdomar där proteiner klumpas samman på ett liknande sätt, som Parkinsons sjukdom, ALS och prionsjukdomar.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Charlotte Sahlin, 018-471 50 30, 073-617 21 31,
e-post: Charlotte.Sahlin@pubcare.uu.se
