Ett lagstiftande säkerhetsråd?
Efter den 11 september utnyttjade USA FN och säkerhetsrådet för att nå snabba resultat och skapa legitimitet kring sina egna säkerhetspolitiska mål. Statsvetaren Anette Ahrnens visar i en avhandling från Lunds universitet att säkerhetsrådet kan bli en genväg för stormakter som vill manipulera till samtycke.
Efter terroristattackerna den 11 september 2001 har FN:s säkerhetsråd – med USA i spetsen – radikalt utvidgat sina egna befogenheter. Genom två resolutioner i säkerhetsrådet – 1373 och 1540 – har de i praktiken lagstiftat om vilka åtgärder som andra stater måste vidta för att bekämpa terrorism och spridning av massförstörelsevapen. Anette Ahrnens visar att USA, den enda kvarvarande supermakten, på detta sätt utnyttjade FN och säkerhetsrådet för att nå snabba resultat och skapa legitimitet kring sin egen säkerhetspolitik. Och strategin lyckades:
– Särskilt strax efter den 11 september tyckte en stor majoritet av FNs medlemsstater att säkerhetsrådets handlande var legitimt eftersom man var överens om att hoten från terrorismen var så stora att det fanns ett starkt behov av effektiva åtgärder, säger Anette Ahrnens, som menar att hotbilden utplånade alla invändningar om bristande legalitet och brott mot juridiska principer.
Det traditionella tillvägagångssättet ansågs alltså inte vara tillfredställande eftersom det tog alldeles för lång tid.
– Det kan ta många år att enas om nya folkrättsliga regler, sedan följer ytterligare väntan på ett tillräckligt antal ratificeringar för att en konvention ska träda i kraft, vilken i sin tur enbart binder de stater som ratificerat den, säger Anette Ahrnens.
Men genom att anta juridiskt bindande resolutioner har FN:s säkerhetsråd utmanat staternas lagstiftningsmonopol och dessutom revolutionerat processen, då de nya reglerna omedelbart binder alla 192 medlemsstater.
– Med tiden har det hörts alltfler protester mot en utvidgad användning av säkerhetsrådet som lagstiftande organ, säger Anette Ahrnens. Man menar att mänskliga rättigheter, staternas suveränitetsprincip och andra traditionella rättsprinciper kommer i kläm.
Och hittills har inga fler resolutioner av samma karaktär som resolutionerna 1373 och 1540 antagits, vilket tyder på att den allmänna legitimitetsuppfattningen spelar roll.
Anette Ahrnens studie visar dock tydligt att legitimitet – även i folkrättsliga sammanhang – inte är beroende av legalitet i juridisk mening, utan kan även formuleras i mer politiska termer som samtycke och effektivitet. Att politiska faktorer delvis anses kunna uppväga juridiska resulterar inte bara i en potentiell ny och starkare roll för säkerhetsrådet. Det innebär också, enligt Anette Ahrnens, en potentiell genväg för stormakter, vars resurser ofta gör det lättare att manipulera samtycke och effektivitet än mer statiska faktorer som legalitet och rättsliga principer.
Kontaktinformation
Anette Ahrnens disputerade den 2 juni med avhandlingen A Quest for Legitimacy. Debating UN Security Council Rules on Terrorism on Non-proliferation. Hon nås på telefonnummer 046-222 89 32, 0707-33 53 14, Anette.Ahrnens@svet.lu.se
