Teknik som hinder för dialog
Om elever med hörselnedsättning ska kunna göra sina röster hörda i skolan krävs mer än hörselteknisk utrustning i klassrummet. I vissa svenska regioner kan eleverna välja att gå i hörselklass där elever med samma funktionsnedsättning samlas på en skola. Den problematik som legat till grund för Ann-Christine Wennergrens avhandlingsarbete handlar om att den traditionella tekniken låser och hämmar kommunikationen i klassrummet. Tekniken styr eleverna att prata mest med läraren och väldigt ofta går samtalen mellan eleverna via läraren i stället för direkt till kamraten.
Den 28 september disputerar Ann-Christine Wennergren med avhandlingen Dialogkompetens i skolans vardag – En aktionsforskningsstudie i hörselklassmiljö. Aktionsforskning innebär förändring och för att nå ut till olika hörselklassrum formades ett kombinerat utvecklings- och forskningarbete som pågick i tre år. 50 pedagoger från fem geografiskt spridda hörselskolor anmälde sig till projektet. Lärarna har tillsammans med forskaren medverkat till att göra olika förbättringar för att eleverna skulle kunna bli mer aktiva i klassrumsdialogen.
– Arbetet innebar bland annat att prova alternativa tekniska lösningar, att ändra möblering men också olika insatser för att öka elevernas medvetenhet och dialogkompetens, säger Ann-Christine Wennergren.
Studien känntecknas av flera parallella processer där forskningsfrågorna liksom lärarnas frågor varit i fokus för avhandlingsarbetet. För att lärandemiljöerna skulle bli så optimala som möjligt har samarbete mellan hörselskolorna varit en förutsättning för att kunna utmana traditioner och invanda mönster. Detta har skett bland annat genom att observera varandra och ingå i handledning.
– I samarbetet hade lärarna ambitionen att vara varandras ”kritiska vänner” och kunna både utmana och bekräfta kollegans klassrumsarbete, något som visade sig svårt i praktisk handling. Trots att det efterfrågades utmaningar låg det närmare till hands att enbart bekräfta varandra. Under arbetets gång har både lärare och elever utvecklat sin dialogkompetens, vilket visade sig vara en central faktor för att kunna bidra till verksamhetens utveckling.
Den professionella dialogen mellan lärarna påverkades av deras förmåga att vara en kritisk vän medan den muntliga dialogen mellan eleverna i klassrummet påverkades av deras egen medvetenhet om sina behov i miljön. Resultatet tyder på att elever måste få större möjligheter att uttrycka sina individuella behov för att kunna vara aktiva lyssnare i muntliga sammanhang. För att framtida lärandemiljöer ska tillgodose elevernas olika behov måste de tidigt få komma till tals och benämna sina bästa lyssnarmiljöer i skolan. Lärarna i studien har synliggjort att det inte enbart handlar om val av hörselteknik – de har visat på olika vägar för att elevernas röster ska få större utrymme i dialogen.
De hörselskolor som deltagit i forskningsarbetet finns i Hässleholm, Falkenberg, Piteå, Stockholm och Göteborg.
Ann-Christine Wennergren är uppvuxen i Örnsköldsvik och har under doktotandtiden varit tjänstledig från hörselklassverkamheten i Piteå kommun. Hon är utbildad vid Lärarhögskolan i Luleå och har en magisterexamen med inriktning specialpedagogik från Lärarhögskolan i Stockholm.
Upplysningar: Ann-Christine Wennergren, tel. 0920-49 26 85, 070-222 19 97, ann-christine.wennergren@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
