Umeåfynd väcker frågan: Kan sorkfeber spridas mellan människor?

I Sverige förekommer sorkfeber framförallt i den norra landsdelen. Det är en zoonos, dvs. en infektionssjukdom som normalt överförs mellan djur och människa genom att skogssork utsöndrar puumalavirus via saliv, urin och avföring. Vanligtvis blir människor infekterade genom att andas in damm som förorenats med virus av sorkars utsöndringar eller via direktkontakt med djuren.

Nyligen har man i Sydamerika visat att andesvirus, som är nära besläktat med sorkfeberviruset, i vissa fall kan spridas mellan människor. Umeågruppens rön antyder att en möjlig smittväg för sorkfeber skulle kunna vara mänsklig saliv. Under förra årets sorkfeberutbrott i norra Sverige samlades salivprover från 14 patienter i Västerbottens län och virusarvsmassa påvisades i saliven från 10 av dem. Det är inte säkert att de virus som påvisas i mänsklig saliv har förmågan att infektera en annan människa, men den frågan studeras nu intensivt.

Sorkfeber, nephropathia epidemica, är en allvarlig sjukdom och de patienter som kommer till sjukhus har ofta hög feber, huvud- och muskelvärk, buksmärtor och påverkat allmäntillstånd. Dessutom tillkommer i regel buksmärtor, huvudvärk, ryggvärk och njurpåverkan. Många patienter måste vårdas på sjukhus med symtomlindrande behandling och kontroller av njurfunktionen samt vätske- och saltbalansen.

Umeågruppen består av universitetslektor Magnus Evander och ST-läkare/forskarstuderande Lisa Pettersson vid enheten för virologi samt universitetslektor Clas Ahlm och postdoktor Jonas Klingström vid enheten för infektionssjukdomar, samtliga vid Inst. för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet. Övriga författare till artikeln är Jonas Hardestam och Åke Lundkvist, Smittskyddsinstitutet, Stockholm. Rönen publiceras inom kort i tidskriften Emerging Infectious Diseases.

För mer information, kontakta docent Magnus Evander, Inst. för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet, tel. 090-785 17 90, e-post: Magnus.Evander@climi.umu.se