Mindre almsjuka hos tidiga träd
Sydliga almars knoppar brister tidigare och därmed hinner deras ved bli mindre mottaglig för svampen som orsakar almsjukan, enligt Luisa Ghelardini vid institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, SLU. Almsplintborren som överför sjukdomen hinner inte heller fram i tid för att göra skada. För att i framtiden kunna bevara almar och förädla fram resistenta träd är det viktigt att veta vad som styr knoppsprickningen.
Almen, ett av våra ståtligaste ädellövträd, hotas fortfarande av almsjukan. I Sverige liksom i övriga Europa har antalet insjuknade och döda träd ökat påfallande under de senaste åren. Ett komplext samspel mellan trädet, svampen (Ophiostoma novo-ulmi), almsplintborren (insekten som överför svampen till trädet) och den omgivande miljön avgör om trädet blir smittat eller inte. Almarna i Europa, dvs. skogsalm, lundalm och vresalm, är i hög grad mottagliga för almsjukan.
Luisa Ghelardini visar i sin avhandling vid SLU att tidpunkten för almarnas knoppar att brista på våren påverkar om trädet insjuknar i almsjuka.
I ett fältförsök injicerades flera arter av alm med svampen O. novo-ulmi. Resultaten visar att andelen avlövade och döda träd var lägst hos almar med den tidigaste knoppsprickningen och det mest sydliga ursprunget.
Hos de här träden hade vårveden hunnit övergå i sommarved, vars trängre och mer grupperade kärl försvårar spridningen av svampens sporer i trädet. Tidig knoppsprickning medför alltså att almarna är mindre mottagliga för almsjukan, eftersom sommarveden redan har bildats vid perioden då almsplintborrarna näringsgnager på unga skott i trädkronan.
När ett träd sätter knopp på hösten går det in i ett vilostadium. Vilan är viktig för att trädet inte ska börja växa igen om hösten blir varm, och därmed riskera att få frostskador när temperaturen faller. Hos många lövträd bryts knopparnas vila av lufttemperatur och antalet ljustimmar per dag.
Resultat från Luisa Ghelardinis försök i fält och i och kontrollerade odlingsmiljöer indikerar att knoppvilan hos alm är förhållandevis ytlig och enbart styrs av temperaturen. Nordligt och högt belägna träd kräver störst mängd kyla för att bryta vintervilan så att knoppsprickning sedan kan ske.
Almen har liten skoglig betydelse i Sverige men spelar en väsentlig roll i stadsmiljöer, trädgårdar och som landskapsträd. Almens virke används framför allt till möbler, golv och snickerier. Almen är snabbväxande och har hög tolerans mot torka, storm, luftföroreningar, vägsalt och fysiska skador. Som stadsträd bidrar arten till att minska växthusgaser, absorbera föroreningar och skapa ett tilltalande miljö.
Man har hittills inte med gängse tekniker lyckats förädla fram helt resistenta träd. Samtidigt ökar efterfrågan i Europa på urbana träd med almens karaktärsdrag. Kunskap om vilka faktorer som styr tidpunkten för knoppsprickning och vilken roll den spelar för mottaglighet mot almsjukan är mot den bakgrunden särskilt betydelsefull.
—————————
Fakta om almsjukan
—————————
I Sverige upptäcktes almsjukan på 1950-talet. Den aggressiva rasen Ophiostoma novo-ulmi förekommer idag upp till Mälardalen. Bekämpningen av almsjuka har pågått under många år, men trots detta fortsätter spridningen.
Almsjuka sprids genom att rötterna hos närbelägna träd växer samman, eller genom almsplintborren som sprider svampens sporer när den näringsgnager på levande grenar i almkronan. Almsplintborren förökar sig i skadade eller i nyligen döda eller avverkade träd.
Sporerna gror och bildar mycel som växer i almens kärlsträngar. Även enskilda celler bildas som kan flyta med vätskeströmmar i träden metervis per dygn. Spridningen sker snabbt och huvudsakligen i de yttersta årsringarna. Trädet försvarar sig bland annat genom att täppa till ledningsbanorna (thyllbildning) vilket förhindrar att vatten transporteras. Bladen i de översta grenarna vissnar först och blir gul-bruna. Därefter sprids angreppet vidare i trädet som slutligen dör.
En spridningsväg för almsjukan är då smittad lövved transporteras mellan länder för att användas till bränsle. Upplag med almved är ytterligare en spridningskälla, liksom när smittad almved under vintern transporteras från landsbygden in till staden. Nästkommande vår sprids almsjukan till friska träd när almsplintborrarna svärmar.
Almsjuka skadebeskrivning i Skogsskada: http://www-skogsskada.slu.se/SkSkPub/MiPub/Sida/SkSk/Read/Read.jsp
————————–
MSc Luisa Ghelardini, institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, SLU, försvarar sin avhandling med titeln “Bud Burst Phenology, Dormancy Release and Susceptibility to Dutch Elm Disease in Elms (Ulmus spp.)”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Tid: Fredag den15 februari 2008 kl. 13.00.
Plats: Genetikcentrums aula, Ultuna.
Opponent: Seniorforsker Øystein Johnsen, Norwegian Forest and Landscape Institute, Ås, Norway
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Kontaktinformation
Mer information
Luisa Ghelardini, 018-67 33 25, Luisa.Ghelardini@vbsg.slu.se (engelska)
Sanna Black-Samuelsson, 018-67 33 42, Sanna.Black@vbsg.slu.se
Abstract och avhandlingen i sin helhet: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001671
Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik: http://www.vbsg.slu.se
