Biobränsle av grenar och toppar: Inget stort hot mot skogens lavar
Avverkningsrester som grenar, toppar och stubbar blir alltmer åtråvärda som biobränslen, men det finns skäl att gå försiktigt fram. Brist på grov, död ved är nämligen ett av de största hoten mot biologisk mångfald i skogen. Alexandro Caruso från SLU har undersökt lavfloran i ungskogar och fann många ovanliga lavar just på stubbar. Bortförseln av grenar, kvistar och toppar har sannolikt mindre betydelse för lavarna i grandominerade skogar. På dessa klenare dimensioner dominerade arter som är vanliga i stora delar av Sverige.
Av de ca 25 000 arter av flercelliga organismer som finns i svenska skogar är 5000-7000 beroende av död ved, och i naturvårdssammanhang ses grov död ved som en bristvara i områden där det bedrivs modernt skogsbruk. Alexandro Carusos doktorsarbete handlar om hur lavfloran i sådana områden skulle påverkas om man i stor skala använder avverkningsresterna (grenar, kvistar, toppar och stubbar) som biobränslen. Resultaten har betydelse för de rekommendationer som syftar till ett uthålligt och långsiktigt uttag av biobränslen från skogsmark.
Alexandro Carusos undersökningar av lavar på “grot”* (grenar och toppar) och stubbar i ungskogar visar att gran-grot har en annan lavflora än de stockar som blir timmer eller pappersmassa. I de hårt brukade skogarna i studieområdet hittades dock endast ganska vanliga och vittspridda arter på grot med bark. Grot kan fungera som spridningskälla för barklevande lavar, men bara under en begränsad tidsperiod – merparten av barken faller av redan inom 10 år. Slutsatsen är därför att det är slutavverkningen i sig som har den största effekten på mångfalden av barklevande lavar i grandominerade skogar med lång historia av skogsbruk. Grot-uttag har sannolikt liten betydelse i jämförelse.
I en delstudie jämförde Alexandro Caruso lavfloran på avbarkat grot och stubbar. Det visade sig att 37 procent av de lavarter som hittades på stubbar inte förekom på grot, och åtta av dessa arter är klassade som sällsynta i Sverige. Dessutom har praktiskt taget alla strikt vedlevande lavarter som hittades på stubbar krav på öppna till halvöppna lägen i terrängen. I de undersökta skogarna utgör stubbar den största delen av den grova döda veden, och de kan således vara viktiga för det långsiktiga bevarandet av livskraftiga lavpopulationer i detta brukade skogslandskap. Stubbarnas betydelse för bevarande av arter i andra brukade skogar beror på mängden av andra typer av grov död ved i landskapet. Detta i sin tur beror på geografisk region, markanvändningshistoria och skogstyp.
* Grot är det spill som uppstår vid beredning av stockar i skogen. Om groten ska tas till vara läggs den i högar för torkning varefter den tuggas till flis.
Mer information: Alexandro Caruso, 018-67 20 49, Alexandro.Caruso@ekol.slu.se
Institutionen för ekologi, SLU
