Lättare förutsäga framtiden för leukemipatienter
Forskare vid Umeå universitet visar att leukemicellernas telomerlängd är kopplad till specifika genetiska avvikelser och är en oberoende prognostisk markör, som kan säga något om leukemipatienters framtidsutsikter.
Bakom studien, som i dagarna publicerats i tidskriften Blood, står en forskargrupp ledd av professor Göran Roos vid Inst. för medicinsk biovetenskap, patologi.
I studien, som utförts i samarbete med kollegor i tyska Ulm och i Uppsala, visas att telomerlängden i kronisk lymfatisk leukemi-cellerna (KLL) är kopplad till specifika genetiska avvikelser med känd prognostisk betydelse. Vid förlust av kromosom 17p eller 11q förelåg korta telomerer medan fall med förlust av 13q visade signifikant längre telomerer. Även andra kända prognostiska faktorer som antal mutationer i immunglobulingener, uttryck av proteinerna ZAP70 och CD38 och kliniskt stadium var alla signifikant associerade till telomerlängd. Intressant var att telomerlängden visade sig vara en prognostisk markör som är oberoende av alla dessa faktorer. Den kan med andra ord säga något mer om leukemipatienters framtidsutsikter än vad tidigare kända prognosmarkörer kan.
Kromosomernas ändpartier, telomererna, är viktiga för våra cellers genetiska stabilitet. I normala celler förkortas telomererna för varje celldelning medan cancerceller som regel har stabil telomerlängd. Denna stabilitet bidrar till att ge cancercellen ”evigt” liv. En cells telomerlängd bestäms av en balans mellan positiva och negativa faktorer, varav många är okända. Korta telomerer har visats vara kopplat till instabil arvsmassa. Forskargruppen har tidigare visat att patienter med KLL där leukemicellerna uppvisar korta telomerer (minskad median-längd) har signifikant sämre prognos än patienter med långa telomerer.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Göran Roos, Inst. för medicinsk biovetenskap, Enheten för patologi, tel. 090-785 18 01, e-post goran.roos@medbio.umu.se.
