Romerska kejsare spred sin propaganda via mynten
Tvåhundratalet var en turbulent tid i det romerska riket. Kejsarna avlöste varandra, och porträttbilderna på mynten blev ett viktigt sätt för de nya regenterna att sprida sin propaganda. Hur detta gick till, och hur man utgående från myntpräglingen kan se det post-romerska Europa börja växa fram, har Ragnar Hedlund vid Uppsala universitet studerat i sin avhandling, som han försvarar den 25 april.
Det romerska imperiet hotades på 200-talet av både inre och yttre stridigheter. Flera kejsare dödades av andra som gjorde anspråk på tronen, eller blev mördade av sina egna soldater. Kejsarnas försök att med hjälp av propaganda hålla sig kvar vid makten syns bland annat i mynten som slogs för dem. Det var mycket vanligt att romarna använde mynt för att sprida propaganda, och under kejsartiden pryddes mynten nästan utan undantag av ett porträtt av kejsaren. På de mynt som slogs under andra halvan av 200-talet är dessa porträtt ofta speciellt detaljerade. Kejsaren visas ofta med diverse vapen, hjälmar och sköldar. Enligt Ragnar Hedlund vid institutionen för arkeologi och antikens historia fyllde dessa porträtt en speciell funktion:
– Jag menar att de skapades för att ersätta de triumfbågar och skulpturer som kejsarens makt oftast manifesterades genom. Mynten kom att fungera som ett slags miniatyrmonument, berättar han.
En orsak till att mynten fick en sådan funktion var det oavbrutna krigandet. Det fanns helt enkelt inte tid att bygga triumfbågar eller hugga statyer, samtidigt som behovet av att försäkra undersåtarna om kejsarens framgångar var större än någonsin. Krigandet hängde också samman med mer grundläggande förändringsprocesser i romarriket. Fram till 200-talet hade staden Rom varit rikets självklara centrum, men nu gick det inte längre att styra hela romarriket därifrån. Makten måste flyttas ut till provinserna, och då var inte längre självklart var kejsaren skulle bygga sina monument. Istället skapade man de nya bilderna på mynten för att snabbt och flexibelt kunna bedriva propaganda.
Decentraliseringen syns också i mynttillverkningen. Tidigare hade romarnas egna mynt nästan uteslutande slagits i staden Rom, men i mitten av 200-talet ersatte romarna dessutom lokala myntverk i provinserna med sina egna.
– Det här visar också på hur det växte fram ett nytt romarrike, som inte styrdes från Rom utan från platser som York i Britannien, Trier i Germanien och från Konstantinopel. På så sätt kan man på myntpräglingen se hur det post-romerska Europa sakta började skapas, säger Ragnar Hedlund.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ragnar Hedlund, 018-471 20 80, 070-251 70 67, e-post: Ragnar.Hedlund@antiken.uu.se, hemsida: http://www.arkeologi.uu.se/presentation/hedlundeng.htm
