Etiskt perspektiv på kärnkraftsavfallet
Vilket är vårt etiska ansvar gentemot kommande generationer, och hur kan detta ansvar hjälpa oss att handskas med konkreta problem som rör framtiden? Teologen Lars Löfquist har utvärderat olika etiska teorier med utgångspunkt i diskussionen om hanteringen av kärnkraftsavfall. Han försvarar sin avhandling vid Uppsala universitet den 9 maj.
Frågan om vårt ansvar gentemot framtida generationer är relativt ny inom etiken. Medan en stor del av den senare forskningen på området handlar om specifika frågor, som den optimala storleken på befolkningen i framtiden eller framtida generationers eventuella rättigheter, greppar Lars Löfquist ämnet ur ett bredare perspektiv när han granskar olika etiska teoriers för- och nackdelar. Fokus ligger bland annat på hur de olika teorierna kan förklara att framtida generationer har en moralisk betydelse som delvis är fristående från våra egna övertygelser och intressen. Han granskar också hur väl teorierna klarar av att hantera moralisk pluralism, dvs att framtida generationer troligtvis kommer att ha en annan idé om det goda livet än vad vi har.
Lars Löfquist lanserar vad han kallar en narrativ eller berättande teori om ansvar, enligt vilken vi bör försöka se oss själva som delar av en berättelse som innefattar hela mänskligheten. Berättelsens viktigaste kännetecken är att den är öppen gentemot framtiden.
– Det här betyder att vi bör handla på ett sätt som ger framtida generationer möjligheten att leva sina liv i enighet med sina egna ideal. Vi bör också se till att de har tillräckligt med resurser för att upprätthålla en mängd olika livsstilar, säger han.
I bästa fall kan det teoretiska resonerandet kring ansvar också ge oss vägledning kring hur vi bör lösa konkreta frågor, till exempel den om hur vi ska handskas med högradioaktivt kärnavfall.
– Det viktigaste är att inte föra över risker på personer som varken dragit nytta av den aktivitet som genererar risken, dvs kärnkraften, eller frivilligt har accepterat risken, menar Lars Löfquist.
För att minska risken för att framtida generationer kommer till skada bör vi enligt honom minska den tidsperiod under vilken avfallet är hälsovådligt. En metod för att göra detta kan i framtiden bli så kallad transmutation, som gör det möjligt att omvandla långlivade ämnen i kärnkraftsavfall till andra ämnen och på så sätt förkorta förvaringstiden.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lars Löfquist, 018-471 22 40, 070-962 06 97, e-post: Lars.Lofquist@teol.uu.se
