Människans syn duger inte för forskning om fåglars syn
De vackraste fågelhannarna lockar fler honor och lyckas därmed bäst i reproduktionen. Det är utgångspunkten för många studier där man söker faktorer som styr sexuell selektion hos fåglar. Men är det rimligt att utgå från att fåglarna ser detsamma som vi ser? Uppsalaforskare visar i en studie som publiceras i det senaste numret av tidskriften American Naturalist att vår mänskliga syn inte duger som instrument.
– Resultaten innebär att en hel del av studierna om sexuell selektion kan behöva omvärderas, säger Anders Ödeen, forskarassistent vid avdelningen för zooekologi vid Uppsala universitet, som tillsammans med kollegan Olle Håstad genomfört studien.
Betydelsen av fåglars fjäderdräkt, både vad gäller färgrikedom och särskilda signaler, har visats vara stor när det gäller fåglars val av partner. För att bedöma fåglars färger används allt från kikare till bildanalys i RGB-system. Men de allra flesta studier bygger på att det mänskliga färgseendet kan användas för att bedöma vad fåglar ser.
– Det kan liknas vid när en färgblind beskriver klädfärger, många gånger är det rimligt men ibland kan det gå helt galet.
Problematiken har diskuterats inom forskningsfältet, men hittills har ingen studie kunnat visa hur allvarligt problemet är. Uppsalaforskarna har använts sig av en matematisk modell av hur fåglars respektive människans näthinna fungerar. Med hjälp av modellen och kunskapen om olikheter i ögats färgkänsliga tappar, har de kunnat bedöma hur färgkontrasterna uppfattas. Stor färgkontrast kan översättas till ”färgrikedom”, eller mer ”färgglad”.
– Vi visar att färgerna uppfattas olika i drygt 39 procent av fallen, vilket innebär att det kan vara så att det gjorts felbedömningar i mer än en tredjedel av fallen i tidigare studier.
Skillnaderna berodde bara delvis på att människans inte kan uppfatta UV-ljus, som fåglar kan. Det finns flera skillnader mellan människans och fåglars färgseende som gör att vissa färgnyanser som kan ses tydligt av fåglar inte alls kan uppfattas av människan. Vårt färgseende har genom evolutionen utvecklats från ett mer ursprungligt sådant. Bland annat har vi gått från två typer av färgkänsliga tappar i ögat till tre. Fåglar har fyra.
– De flesta andra djurarter har bara två, dvs ett mycket rudimentärt färgseende. Det är människans färgseende som är avvikande, så egentligen är det extra tokigt att använda just vårt färgseende för att bedöma andra djurs färger.
Resultaten har inte bara har betydelse för grundforskning om sexuell selektion utan belyser också riskerna med att utgå från mänsklig syn vid utformning av och lagstiftning kring exempelvis belysningssystem för tamfåglar.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anders Ödeen, tel: 018-471 26 72, 070-301 52 62, e-post: Anders.Odeen@ebc.uu.se
