Diabetesmedel används ofta fel
Upptäckten av en fettkänslig receptor på den insulinproducerande betacellens yta har gett forskare vid Lunds universitet en förklaring till hur ett av våra vanliga diabetesmedel verkar. Den nya kunskapen visar dessutom att medlet ofta används på ett felaktigt sätt.
– Läkemedlet rosiglitazon används i regel som komplement till andra diabetestabletter först när dessa inte längre klarar att kontrollera blodsockret. Medlet borde dock användas mycket tidigare. Då skulle patienternas betaceller bli mindre stressade och behålla sin kapacitet att producera insulin en längre tid, konstaterar docent Albert Salehi.
Betacellsstress är ett välkänt begrepp inom diabetesforskningen. Det innebär att cellerna arbetar för högtryck för att kompensera de höga blodsockerhalterna. Detta fungerar en tid, men på sikt tar cellen skada av stressen och dör. Det är därför typ 2-diabetes ofta blir svårare att kontrollera med tiden.
– Flera av de diabetestabletter man börjar med vid nyupptäckt diabetes bidrar till den här stressen, då de stimulerar cellerna att arbeta hårdare, säger Albert Salehi.
Betacellerna läser kontinuerligt av sockerhalten i blodet, och reagerar med att frisätta insulin när sockerhalten stiger. Men även fetthalten i blodet stimulerar betacellerna att frisätta insulin. Det är här som den upptäckta receptorn – GPR40, en mottagare för fettmolekyler på betacellens yta – gett nya viktiga insikter i hur kroppens blodsockerhalt regleras.
– Tidigare trodde man att fettet måste tränga in i betacellen för att insulin ska frisättas. Men så är det inte: processen sker i stället på cellens yta. När fettmolekyler satt sig på fettreceptorn GPR40 tar det bara några minuter innan insulin frisätts, förklarar Albert Salehi.
Betacellsstress orsakas alltså av både höga blodsockerhalter och höga blodfettshalter, två rubbningar som båda är mycket vanliga vid typ 2-diabetes. Ett sätt att minska stressen vore att blockera GRP40-receptorn, och det gör diabetesmedlet rosiglitazon (t ex preparaten Avandia och Avandamet).
– Det har tidigare inte varit känt att medlen fungerar på det här sättet. Vår upptäckt sätter GRP40-receptorn i fokus för forskning, vilket öppnar vägen för nya preparat med färre biverkningar än dagens rosiglitazon, menar Albert Salehi.
En viktig slutsats är att patienter med typ 2-diabetes och höga blodfettshalter skulle ha nytta av behandling med rosiglitazon tidigare i sjukdomsförloppet. Idag ges medlet i regel först när andra diabetestabletter inte längre räcker för att kontrollera blodsockret.
Albert Salehi och hans forskargrupp har visat att en av mekanismerna bakom förstörelsen av de hårt arbetande betacellerna är bildandet av skadliga mängder av kväveoxid och fria syreradikaler. I ett parallellt forskningsprojekt har gruppen visat att de nya diabetesmedel som imiterar eller ökar koncentrationen av tarmhormonet GLP-1 (t ex preparaten Byetta och Januvia) och ökar insulinutsöndringen från betacellerna får sin effekt genom att motverka den skadliga bildningen av dessa ämnen.
Kontaktinformation
För mer information: Albert Salehi, 040 – 39 11 62 och albert.salehi@med.lu.se.
Artiklarna är publicerade i tidskriften PLOS ONE (Public Library of Science) och nås på länkarna nedan.
