Små kräftdjur kan bedöma risker
De är unga och väldigt oansenliga. Ändå har de en förmåga att bedöma riskerna i livet. Ny forskning visar hur de minsta hinnkräftorna kan hantera sin farofyllda tillvaro. Två lundaforskare har fått internationell uppmärksamhet för sina forskningsrön.
Hinnkräftor är små kräftdjur som lever i sötvatten. De vuxna individerna är 1-2 millimeter långa, beroende på vilken art de tillhör. Hinnkräftorna trivs i ytvattnet i sjöar och dammar där de äter alger. Problemet är att de vid ytan samtidigt utsätter sig för två stora risker, dels hungriga fiskar som vill äta upp dem, dels för mycket UV-strålning de stunder då solljuset är starkt.
För att fly dessa faror måste hinnkräftorna dyka ner i djupare och mörkare vatten där UV-strålningen inte når ner och där fiskarna inte kan se dem. Särskilt risken för att bli uppäten gör att hinnkräftorna tvingas vänta i djupet så länge dagsljus råder. I skymningen kan de åter simma upp till ytan och stanna där hela natten i skydd av mörkret för att äta av algerna.
Men nu har två sötvattenforskare från Lunds universitet visat att de yngre individerna kan göra raffinerade bedömningar av riskerna. Så länge hinnkräftorna är mindre än 0,9 millimeter långa verkar fiskarna inte intresserade av att äta dem. Kanske ser fiskarna inte de minsta kräftdjuren, eller så finner fiskarna dem helt enkelt inte tillräckligt mättande.
Alltså kan de unga individerna stanna kvar vid ytan även dagtid så länge UV-strålningen inte är för kraftig. De kan då äta av algerna i lugn och ro och slipper slåss om maten med de vuxna hinnkräftorna. Vid starkt solljus dyker de genast ner en bit i vattnet, och när solen går i moln kommer de snabbt upp igen.
– De anpassar sig hela tiden och reagerar direkt om UV-strålningen blir för stark för dem, säger professor Lars-Anders Hansson, en av de båda forskarna på limnologiska avdelningen vid Lunds universitet.
Frågan är hur dessa små oansenliga kräftdjur överhuvudtaget kan ha en självuppfattning. Hur kan de veta hur länge de är tillräckligt små för att klara sig undan de jagande fiskarna? Hur kan de veta när de har blivit så stora att de att varje gryning måste fly ner i djupet och vänta där tills skymningen kommer?
– Vi kan inte förklara det. Det är mycket fascinerade! säger Lars-Anders Hansson.
Hansson har svårt att tänka sig att de små hinnkräftorna i egentlig mening skulle vara medvetna om sin kroppsstorlek. Kanske handlar det snarare om att de unga individerna helt enkelt inte utvecklar sitt luktsinne förrän i vuxen ålder, spekulerar han. Om så är fallet skulle de unga kräftdjuren inte känna lukten av fisk i början av sitt liv och därför inte heller känna någon drift att fly ner i vattendjupet varje gryning.
De bägge Lundaforskarnas arbete har publicerats i en vetenskaplig tidskrift för biologisk forskning, Proceedings of the Royal Society: Biological Sciences. Deras undersökning har också uppmärksammats i internationell press, bland annat Der Spiegel.
Kontaktinformation
För mer information se http://publishing.royalsociety.org/index.cfm?page=1764. Eller kontakta Lars-Anders Hansson, tel nr 046 – 222 41 69.
