Överskott av hjärnvätska bakom minnes- och gångproblem

Hydrocefalus (vattenskalle) innebär att man har för mycket vätska (likvor) i hjärnan. Den vanligaste varianten drabbar äldre och är en demenssjukdom med balans- och gångproblem. Mellan 5 och 10% av äldre demenssjuka misstänks ha sjukdomen. Sjukdomen botas genom att en dräneringsslang (shunt) opereras in i hjärnan, men kunskapen om hur dränaget påverkar hjärnan har länge varit okänd.

Niklas Lenfeldt med medarbetare har i en studie som publiceras i den ledande neurologitidskriften Brain nu visat att förbättrad rörelsefunktion efter dränage beror på ökad aktivering i de delar av hjärnan som planerar kroppens rörelser. Upptäckten är en avgörande pusselbit för vår förståelse av interaktionen mellan hjärnans vävnad och det omgivande vätskesystemet, och innebär ökade möjligheter att förebygga sjukdomens uppkomst samt utveckla bättre diagnostiska metoder.

Begreppet demens associeras vanligen till sjukdomen Alzheimer. Att även åderförkalkning i hjärnan kan ge demens är välkänt, men endast ett fåtal känner till att en för stor mängd vätska i hjärnans omgivande vätskesystem också kan ge demenssymptom, vanligen tillsammans med balans/gångproblem och inkontinens. Sjukdomen kan uppstå av flera anledningar men den vanligaste varianten drabbar äldre och har ingen känd orsak. Sjukdomen kallas då Idiopatisk normaltryckshydrocefalus (Idiopathic Normal Pressure Hydrocephalus, INPH). Antalet dementa med denna sjukdom ökar i och med den åldrande befolkningen.; Trots detta är sjukdomen sannolikt idag underdiagnosticerad, vilket troligen beror på att kunskapen om sjukdomen ännu inte är tillräckligt spridd samt att dess symptom,  gångsvårigheter, minnesproblem och inkontinens är vanligt förekommande hos äldre av andra orsaker.

Sjukdomens uppkomst är alltså okänd, men det finns bevis som talar för att det finns en störning i det omgivande vätskesystemet. Detta medför att vätskesystemet förstoras och att vissa av hjärnans strukturer trycks ihop samtidigt som blodflödet minskar. Detta i sin tur innebär att hjärncellerna inte fungerar som de ska och patientens symptom uppstår. Patienten botas genom att en shunt opereras in i hjärnan och dränerar den överflödiga vätskan. Det har dock ännu inte kunnat visas exakt vilken förändring i hjärnans aktivitet som sker i samband med vätskedränaget och som därmed ger upphov till att patientens symptom förbättras. Speciellt vad gäller hjärnans motoriska funktioner har man länge velat förstå vilket av hjärnans motoriska system som är mest påverkat vid INPH – det som planerar rörelser eller det som de facto utför dem.

I studien används funktionell magnetröntgen (fMRI) för att undersöka hur aktiveringen i INPH-patienternas hjärnor förändras efter dränage av likvor. fMRI mäter hjärnans aktivering genom att bestämma den blodflödesförändring som sker vid ett visst stimuli, tex att man rör fingrarna eller memorerar ett ansikte. Resultaten visade att efter dränage av vätska fungerar patienternas handmotorik bättre. Denna förbättring är associerad med en ökad aktivitet i ett område i den mellersta främre delen av hjärnan som kallas Supplementary motor area (SMA). Detta område är en central del av det motoriska system i hjärnan som ansvarar för planeringen av kroppens rörelser, den så kallade cortico-basala ganglia-thalamo-corticala loopen. Detta bansystem ligger nära hjärnans vätskesystem och då det utsetts för kompression av de utvidgade ventriklarna fungerar troligtvis signaleringen i systemet sämre. Studien visar alltså att efter dränage av likvor förbätras signaleringen i bansystemet vilket tar sig uttryck i en förbättrad aktivering i SMA.

Upptäckten bekräftar att patientens förbättring efter likvordränage beror på att det är hjärnans planeringssystem för rörelser, inte det system som utför rörelserna, som förbättras efter dränage. Detta är en ny pusselbit i förståelsen för sjukdomens uppkomst och hur det icke-fungerande vätskesystemet påverkar hjärnan. Upptäckten kan i framtiden bidra till förbättrade och snabbar diagnoser samt ökad sannolikhet för att patienter botas efter operation.

Niklas Lenfeldt, Anne Larsson, Lars Nyberg, Micael Andersson, Richard Birgander, Anders Eklund och Jan Malm: ”Idiopathic normal pressure hydrocephalus: increased supplementary motor activity accounts for improvement after CSF drainage”.
Artikeln är publicerad på Brains webbplats, se
http://brain.oxfordjournals.org/cgi/content/full/awn232?ijkey=PlQlSOY7yndtBGz&keytype=ref

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Niklas Lenfeldt på e-post niklas.lenfeldt@neuro.umu.se eller mobiltelefon 070-609 66 87.