Gener bestämmer om sockerpiller fungerar
Det är ett välkänt faktum i läkemedelsprövningar att personer kan svara lika bra på placebo, sockerpiller, som på det aktiva läkemedlet. Däremot är det svårt att förklara varför bara vissa personer förbättras av sockerpillret. En grupp forskare vid universiteten i Uppsala och Göteborg har nu hittat genvarianter som kan påverka placeboeffekten och en mekanism i hjärnan som kännetecknar de som svarar på placebo.
I studien som publiceras i Journal of Neuroscience undersöktes 108 personer med social fobi med hjärnkamera (PET, positronemissionstomografi). Personerna deltog i en behandlingsstudie som undersökte hur ångestdämpande läkemedel påverkar hjärnaktiviteten. En knapp fjärdedel av personerna fick placebo istället för läkemedel. Studien var dubbelblind, dvs. varken försöksdeltagarna eller forskargruppen visste vem som fick läkemedel eller placebo.
Före och efter en åtta veckors behandlingsperiod fick deltagarna hålla ett stressande muntligt anförande samtidigt som hjärnaktiviteten mättes. När alla mätningar var avslutade och studien avkodades visade det sig att 40 procent i placebogruppen hade fått lika stor ångestlindring av sockerpillret som andra grupper fick av läkemedel.
De som svarade bra på placebo fick en signifikant minskad aktivitet i amygdala i tinningloben medan denna minskning inte fanns hos de övriga. Amygdala har i tidigare forskning utmärkt sig som en viktig struktur för emotionella reaktioner. Såväl serotoninaktiva läkemedel (SSRI-preparat) som kognitiv-beteendeterapi dämpar aktiviteten i detta område.
– Framgångsrik placebobehandling verkar alltså genom samma mekanism i hjärnan, säger Tomas Furmark vid institutionen för psykologi, som lett studien.
I studien analyserades också två gener som påverkar återupptag och syntes av serotonin i hjärnan (serotonintransportörgenen och tryptofanhydroxylas-2 genen). Resultaten visade att bara personer som hade vissa varianter, alleler, av dessa gener fick dämpningen av aktiviteten i amygdala. Framförallt typtofanhydroxylas-2 genens varianter kunde förutsäga graden av ångestlindring som placebopillret åstadkommit och också dämpningen av amygdala.
Statistiska analyser visade att det är en genetisk påverkan på aktiviteten i amygdala som påverkar benägenheten att svara på placebo, dvs. en väg från gen, via hjärna, till beteende.
Studien visar för första gången att gener påverkar placeboeffekten genom att styra reaktionsbenägenheten i ett hjärnområde som är viktigt för känslor. Detta kan ha viktiga konsekvenser för läkemedelsprövningar och andra behandlingsstudier där placebo används.
– Resultaten visar att möjligheterna att påvisa att en aktiv behandling fungerar bättre än placebo kan påverkas av försöksdeltagarnas genvarianter. Det är också möjligt att gener kan förklara varför vissa personer svarar bra eller dåligt på ångestdämpande läkemedel respektive psykoterapi, säger Tomas Furmark.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Tomas Furmark, institutionen för psykologi, Uppsala universitet, tel: 018-471 21 53, 073-683 34 87 eller tomas.furmark@psyk.uu.se
