Bidrog sovjetiska ekonomer till Sovjetunionens fall?
Under åren 1985-1991 förändrades det ekonomiska tänkandet i Sovjetunionen. I sin avhandling vid Ekonomisk-historiska institutionen, har Bengt Svensson analyserat hur sovjetiska ekonomer hanterade de teoretiska problem som identifierades när det gällde att först försvara det socialistiska teoribygget och därefter hur man skulle övergå till marknadsekonomi.
Perioden 1985–1991 innebar försök till ombyggnad (perestrojka) av det sovjetiska socialistiska samhället. Debatten inklusive den akademiska ekonomisk-teoretiska blev mer öppen. Alla skulle få göra sin röst hörd (glasnost).
Fram till 1989-90 var de akademiska ekonomernas uppgift att försvara Sovjetunionens ekonomiska teoribyggnad och attackera marknadsekonomiska teorier. Därefter blev debatten helt fri och enigheten var stor om att Sovjetunionen skulle övergå till marknadsekonomi.
Diskussionen handlade nu om på vilket sätt som övergången skulle ske. Skulle det bli en snabb övergång, en chockterapi, eller skulle övergången ske gradvis?
Under den första perioden blev det alltmer uppenbart att den sovjetiska planekonomin led av besvärande problem. Den kunde inte hantera sedan länge ökade krav på flexibilitet.
Plansystemet kännetecknades av rigiditet både när det gällde volymer och priser. Dock ansågs socialismen överlägsen kapitalism och marknadsekonomi men det fanns ett fåtal ekonomer som bestred denna grundprincip.
– Det är uppenbart att de ekonomer som försvarade socialismen var kunniga i marknadsekonomi . De försökte tillgodogöra sig dess begrepp och tillämpa dessa på planekonomin utan att direkt säga det, berättar Bengt Svensson vid Ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet.
Det talades om en socialistisk marknad. Man misslyckades till stor del men lärde sig mycket som kunde användas när övergången till marknadsekonomi skulle genomföras.
– Men på det hela taget är det rimligt att hävda att den ekonomiska debatten fram till 1989-90 inte hade en stabiliserande effekt på systemet utan snarast bidrog till dess upplösning, menar Bengt Svensson.
Den officiella sovjetiska statistiken kunde till slut också öppet ifrågasättas. 1990/91 fick landet ta ställning till en ekonomisk rapport sponsrad av G7-gruppen, som förordade en övergång till marknadsekonomi och som ansågs förorda chockterapi.
I avhandlingen analyseras begreppet chockterapi. Slutsatsen är att de åtgärder som förslogs knappast kan ses som chockterapeutiska i den utsträckning som det självständiga Ryssland försökte genomföra och som urartade till ”vild kapitalism” , menar Bengt Svensson.
– De flesta ekonomer förordade en gradvis övergång till marknadsekonomi och argumenterade att Ryssland var ett specialfall som hade mycket litet att lära av andra länder. Detta är inget nytt i diskussionen. Många studier har visat på ”sega strukturer” från långt tillbaka i den ryska historien. I min avhandling argumenterar jag för att sådana strukturer är skönjbara också i den ekonomisk-teoretiska debatten, säger Bengt Svensson.
Avhandlingens namn: Seven years that shook Soviet economic and social thinking. Reflections on the revolution in communist economics 1985-1991.
Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=8353.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Bengt Svensson, Ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 0709- 415934, 08-6623388, e-post : kvbs@telia.com
För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
