Födelseland och vana att motionera påverkar hur fysiskt aktiv man är

Ett stort folkhälsoproblem är att vi rör oss för lite. Hälsovinsterna av fysisk aktivitet är stora och de som rör sig minst har mest att vinna på att komma igång. Men vilka är de, vilka är hindren och finns det någon koppling mellan födelseland och fysiska aktivitetsvanor? Det är några av frågorna som nutritionisten Marita Södergren har ställt sig i sitt forskningsprojekt vid Cetrum för allmänmedicin (CeFAM).

– Jag har fokuserat mig på utlandsfödda kvinnor för att de generellt sett har sämre hälsa och motionerar mindre än svenskfödda. Kunskapen om aktivitetsnivåer inom och mellan olika grupper är också begränsad. Därför är det angeläget att identifiera vilka som är i riskzonen och få fram mer fakta om eventuella skillnader, säger hon.

Totalt ingick 6500 deltagare i åldrarna 18-65, födda i Sverige, Finland, Chile och Irak i fyra delstudier. De fick bland annat rapportera hur aktiva de var totalt sett och på fritiden, likaså hur många gånger i veckan de motionerade och hur de skattade sin hälsa.

För att få en mer objektiv bild bar ett urval av kvinnorna rörelsemätare, där all rörelse under en vecka registrerades. Drygt 60 av kvinnorna intervjuades även mer ingående om sina upplevelser av fysisk aktivitet och eventuella hinder.

Av avhandlingen framgår inte helt oväntat att svenskorna och finskorna ligger i topp när det gäller att komma upp till rekommendationen en halvtimmes fysisk aktivitet per dag med måttlig intensitet, exempelvis en rask promenad. Däremot rör sig finskorna mest totalt sett över dygnet.

Sämst är läget för kvinnor födda i Irak. Hela 50 procent rapporterar att de knappt rör sig under sin fritid och 35 procent att de inte når upp till rekommenderade aktivitetsnivåer. Liknande trend visar mätningen med rörelsemätare. Finskorna var mest fysiskt aktiva där 43 procent nådde upp till rekommendationerna om en halvtimme per dag. Bara 27 procent av chilenskorna och irakiskorna kom upp till denna nivå.

– Aktivitetsnivån faller ut olika inom och mellan olika grupper, även efter att vi tog hänsyn till inkomst, utbildningsnivå och sysselsättning. Det är viktigt kunskap inför försök att utveckla metoder för att hjälpa de inaktiva och därmed de mest riskutsatta, säger Marita Södergren.

Varför blir då vissa av dess kvinnor hängivna motionsutövare medan andra inte orkar, kan eller vill träna? Och vad behövs för att lämna en inaktiv livsstil? Det finns inga enkla svar. Några som framkommer i intervjuerna är att man helt saknar vana från hemlandet och att aktiviteterna inte är anpassade efter sin kultur och normer.

– I Norden har vi uppmuntrats från barnsben att röra på oss och även blivit matade med information om nyttan av fysisk aktivitet. Det har inte dessa kvinnor. Extra svårt tyckte det vara att komma igång och att exempelvis gå till en motionshall där både män och kvinnor är samtidigt.

Marita Södergren menar att både kommuner och landsting i större utsträckning än i dag borde utforma speciella hälsofrämjande aktiviteter för olika grupper i samhället som av olika anledningar behöver hjälp att komma igång med en mer aktiv livsstil:

– Det är en viktig samhällsfråga. I det här fallet skulle positiv särbehandling behövas för att få mer jämlika villkor.

Doktorsavhandling: Physical activity among Swedes in general and minority woman in particular, Marita Södergren, Karolinska Institutet. CeFAM är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting.

För ytterligare information, kontakta:

Marita Södergren, nutritionist, CeFAM
Tel: 070-7360 221
E-post: marita.sodergren@sll.se

Daphne Macris, informationsansvarig, CeFAM
Tel: 073-91 45 245
E-post: daphne.macris@sll.se

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning och utbildning medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se