Svenskarna känner sig mindre ensamma
Ensamheten har inte ökat i Sverige under de senaste 20 åren, tvärtom känner sig svenskarna lite mindre ensamma idag än på 1980-talet. Det visar en ny studie av Lars Tornstam, professor i sociologi vid Uppsala universitet. Studien är en upprepning av en ensamhetsstudie som gjordes år 1985.
Undersökningen omfattar 1 742 svenskar i åldrarna 20 till 90 år. Precis som den tidigare studien visar den att ensamhet är vanligast bland unga människor, inte bland äldre som man kanske kunde tro. År 1985 var det 49 procent av den vuxna befolkningen i åldrarna 25 till 79 år som ofta eller ibland kände ensamhet. År 2008 hade siffran sjunkit till 42 procent. Kvinnorna kände då som nu aningen mer ensamhet än männen.
– Känslan av ensamhet är egentligen blandning av känslor, där bland annat nedvärdering, alienation, självömkan och desperation ingår, säger Lars Tornstam, som i studien också inkluderat delarbeten som gjorts av hans studenter.
Elin Öberg visar i en C-uppsats att kombinationen av känslor ser olika ut för olika kategorier av människor. Kvinnor under 50 avviker från genomsnittet genom att ha hög koncentration av just ovannämnda känslor i sin känsla av ensamhet. Män över 50 har å andra sidan låg koncentration av just detta i sin ensamhetskänsla, men upplever istället mer av vad som kallas ”skamset undflyende”.
Människors självupplevda orsaker till ensamhet har analyserats av Mina Rydell i en D-uppsats som urskiljer åtta grupper av orsaker; att man är utan närrelation, är alienerad, är avvikande, har otillräckliga vänskapsband, befinner sig där man inte vill vara, inte är intresserad av andra, saknar transportmedel och har påtvingat umgänge.
– Yngre människor tenderar att framhäva orsaker som man är alienerad, avvikande och har otillräckliga vänskapsband, medan äldre istället uppger orsaker som att man saknar närrelation, inte är intresserad av andra eller saknar transportmedel, berättar Lars Tornstam.
Upplevelser under barndomen spelar också en roll för hur man upplever känslor av ensamhet i vuxen ålder, vilket Ida Åström visar i en C-uppsats. De som beskriver sin barndom som mindre trygg och upplever att de haft svårt att få vänner eller att etablera kontakt med det motsatta könet, rapporterar också mer och intensivare ensamhetskänslor i vuxen ålder.
Lars Tornstam har också studerat vad vi svenskar gör när vi känner ensamhet, och om det vi gör hjälper:
– Det allra vanligaste är att man tittar på TV , vilket inte hjälper.
Åtgärderna har klassificerats i sju olika kategorier; fokuserad aktivitet, tröstkonsumtion, inåtvändhet, förströelse, bedövning, eskapism och arbete.
– Fokuserad aktivitet, till exempel att man ringer eller besöker någon, är den åtgärd som fungerar bäst. Det är främst kvinnor som använder sig av det, säger Lars Tornstam.
Kvinnor ägnar sig dock också oftare än män åt tröstkonsumtion och inåtvändhet. Män ägnar sig i högre grad än kvinnor åt eskapism, till exempel i form av musik eller alkohol, samt åt arbete för att bota ensamheten.
Den fullständiga rapporten ges ut senare i år.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lars Tornstam, 018-471 11 87, 070-425 02 18, e-post: Lars.Tornstam@soc.uu.se
